Bloglovin
Jag är nog rätt bra
Det är faktiskt rätt skönt när man börjar känna av att kilona försvinner. Igår på vv-mötet var det –0,6 kg sen förra veckan. Det betyder att jag gått ner 4,3 kg sen inskrivningen den 18 augusti.
Jag kan ju inte annat än att tycka det är bra:-)
Det bästa är att jag tycker jag är rätt slarvig, men nånstans i bakhuvudet tänker jag nog ändå att nä, inte för mycket av det här nu.
Så kanske man till jul och nyår kan ha nån liten läcker sak på sig:-)
I går kväll så var det dock ingen vv-mat. Jag träffade upp tre tjejer från mammagruppen sen Loppan föddes, alltså från –03. Vi ses inte regelbundet, men vi försöker ta nån middag lite då och då. Det är så skönt att sitta och snacka oavbrutet. Nu pratar vi inte så mycket barn längre som vi gjorde dom första åren. Nu är det mera om Livet i största allmänhet. Om känslor, jobb, sex, projekt, resor och såklart lite om barn slinker ju in.
Jag åt väldigt gott, röding med kantarellsås och dillpuré med potatis. Supersmarrigt!
Faktiskt så var jag så duktig att jag tog in en stor sallad innan och drack bara bubbelvatten till. Jag hade bilen, annars hade jag nog tagit ett glas vin eller två.
Men den maten måste jag testa att göra hemma nångång.
Nångång när det är bra pris på röding…
Ikväll har Loppan beställt kyckling med currysås, det är hennes absoluta favorit. Det passar rätt bra då vi har fullt hus av ungar ikväll. Loppan har två kompisar med hem från skolan som gärna ville stanna och äta. Och det får dom såklart, många gånger kan det vara lättare när dom har kompisar hemma, då får man lite mer tid själv.
Kanske jag kan få lite tid över till en power walk??
Högläsning för Dockan
En bra söndag har det varit idag. Vi har lyckats minska tvättberget under helgen, bytt alla sängkläder, sotat skorstenen, fikat hos grannar, städat huset, tömt poolen. Ja, sånt man brukar göra när man är ledig:-)
På bilden är det Lillasyster som läser en bok för dockan. Hon har bäddat på golvet med hjälp av en diskhandduk, docklakan och en filt. Sen var det stort sjå med att få ner sig själv och dockan under filten. Väl på plats så började hon “läsa”.
Ljusen är tända i tv-rummet nu, så mysigt på nåt sätt. Samtidigt som man kan konstatera att hösten är på väg. Men det har ju varit kanondagar och det är bara att hoppas på att hela hösten blir så här underbar.
Igår var jag och barnen till Rönninge By, en lantgård med olika djur och det bästa, en våffelstuga. Allt gick hur bra som helst hela dagen, ända tills vi skulle åka hem. När barnen är inpackade i bilen så upptäcker jag att Fannys jacka är borta. Fasen, favvo-jackan, och som också är arvegods från Lovisa. Jag gillar verkligen den jackan, den är som en munkjacka fast utan luva, dessutom är det en Polarn o pyret-jacka. Så jag blir lagom upprörd, eller inte så lagom, ganska förbannad faktiskt. Och genast så börjar jag känna den här märkliga känslan i bröstet, när saker går mig emot och jag inte orkar hålla känslorna i styr. Men istället för att börja gråta så tar vi bilen och åker hela vägen fram till gården, fast man inte får, det är en grusväg på 2 km som endast traktorer och gårdens bilar får köra på. Men jag hade då verkligen ingen lust att gå hela vägen tillbaka.
Väl där och efter att ha mött många konstiga blickar längs vägen så springer jag runt på gården och hittar tillslut jackan. Troligtvis så har väl Fanny dragit fram den under vagnen utan att jag har märkt det. När jag sitter i bilen igen så kommer tårarna. Nu, när det egentligen borde vara lugnt, jackan är ju tillbaka. Det tog ett tag innan jag blev lugn igen. Idag förstår jag inte varför jag blev så upprörd, men då, där när jag var trött efter hel dag själv med barnen så var det dödsjobbigt.
Idag har allt gått strålande, förvisso så har Loppan var hemma hos kompisar nästan hela dagen och Lillasyster sov i vagnen på eftermiddagen i mer än 2 timmar. Så det har ju varit väldigt lugnt. Vilket har varit skönt, eftersom det är måndag snart och jobbdag.
Och apropå måndag och jobbdag så är det även viktväktarna i morgon. Säger ingenting om nånting när det gäller det. Jag är så jäkla godissugen hela tiden och har haft väldigt svårt att låta bli. Men vi får väl se imorron, jag har haft fel förut.
Ha en mysig kväll nu!
Andra bullar
En bild på min underbart vackra dotter, 1 dag gammal. Det är Loppan Lus som kommit till världen. Det är snart 6 år sedan.
Den här bilden symboliserar sömn. Jag somnade bredvid Loppan igår, hon ville att jag skulle ligga där hos henne ett tag. Det gjorde jag så klart gärna, det är inte så ofta det händer. Jag somnade såklart. Ola kom och väckte mig en stund senare med orden, – du somnade visst.
Det enda jag orkade göra var att kliva upp, ta av mig kläderna och lägga mig igen. Så skönt, jag somnade med andra ord strax innan 21 igår och det var länge sedan. Jag ska nog göra om proceduren ikväll. För så glad och pigg som jag varit idag, det har jag inte varit på flera veckor.
Viktväktarmöte var det igår, det var ju måndag. –0,4 kg visade vågen från förra veckans vägning. Inte någon jätteskillnad, men helt okej ändå. Jag vet att jag slarvade massor förra veckan, det blir lätt så när jag är inne i en lite sämre fas så att säga. Dessutom hade vi ju pyjamasparty i lördags, japp, även vi vuxna hade pyjamas. Det fanns en hel del snacks och godis framme då till småbrudarna, och mina fingrar bara kunde inte hålla sig därifrån. Men den här veckan är det andra bullar som gäller. Eller inga bullar alls snarare. I alla fall om jag någon gång ska få bort den som verkar vara en permanent bulle mitt på magen. Och nej, jag har inte någon bulle i ugnen, även om det är några som frågar det. Det är endast en fläskbulle.
Golden Star!
Jaha, då har man fått sin första guldstjärna. 3 kg. Det gör att man får en stjärna i protokollet. Visst är jag nöjd över att jag går ner. Men nåt wow för stjärnan vet jag inte om jag känner. Det blev inte nån jätteskillnad i vikt,
–0,6 kg, men det räckte för att få ihop just dom där 3 kilona.
3,3 för att vara exakt:-)
Det jag känner att jag måste bli bättre på är motionen. Jag har inte ens nån vardagsmotions som läget är just nu. Visst har det blivit en och annan lunchpromenad, men inte några svettiga sådana. Nä, ett pass med power walk vore skönt för kropp och knopp, ska bara komma iväg också. Ska bara…
Idag har Loppan Lus varit på sin första drama-lek-lektion. Det är varje måndag på eftermiddagen. Det hade varit jättekul sa hon. Det är så smidigt, för det är i samma hus som skolan ligger i, och fröknarna ser till att hon kommer dit och därifrån. Det ska vara i en termin nu, så får vi se hur sugen hon är på att fortsätta sen i vår.
Ha en bra måndagskväll!
Det går neråt
Igår när jag ställde mig på vågen, vid ungefär samma tidpunkt som jag skulle väga mig idag, så var det inte några större förändringar. Men idag, när jag var på viktväktarmötet så stod vågen på –1,1 kg. Vilket förstås kändes jättebra. Jag behövde verkligen få ett positivt besked för min egna självkänslas skull. Så jag är mer än nöjd. 7 hekto till så har jag fått min första guldstjärna:-)
Det rullar på
Man kan ju lätt tro att jag har tagit någon slags paus. Och det har jag kanske. Jag vet inte. Det har varit väldigt mycket på jobbet, så här vid skolstart är det alltid mycket att göra. Sen har det varit lite struligt med vissa saker som inte gör jobbet lättare om jag säger så, utan att säga för mycket.
Kvällarna har mest gått åt till det man måste, sen har jag stupat i säng. Men idag är det lördag, ledig dag. Jag och Loppan Lus ska snart iväg på kalas, det skulle vara badkalas med 14 ungar, så jag tror jag stannar där. Annars är det ju rätt skönt nu när man kan lämna henne på kalasen och åka och göra annat under tiden, men lika mysigt och trevligt är det ju att stanna. Så mycket fika blir det väl inte för min del, men umgås kan man väl göra ändå.
Det har gått sådär med viktväkteriet i veckan, jag har varit trött och inte mått så där jättebra, då blir det lätt att jag äter för mycket igen. Men vi får se vad vägningen säger på måndag. Några gram kunde ju vara kul, men jag hyser inga större förhoppningar. Men vad tusan, snart ny vecka, nya tag!
Kram på er!
Lite från dagen.
1,6 kg
Det var dagens minus på vågen. Inte så illa på 6 dagar. Det får ju inte gå alltför snabbt, men det vore ju oerhört trist om det gick väldigt långsamt. Måndagar är min vägningsdag. Rätt bra dag, så här efter helgen. Och den här helgen var egentligen rätt katastrofal med kräftskiva. Kräftorna i sig är ju inte farliga, men tillbehören. Trött var jag dessutom då dagen efter, och att då hålla sig ifrån den “dåliga” maten var inte lätt. Det blev en och annan cola light kan jag säga.
Upprop idag för Loppan Lus på förskoleklass. Dom var så söta hela klassen där dom satt på golvet i en ring. Alla föräldrar satt/stod runt om och log. Det var ett snabbt upprop på en halvtimme, sen var det fika på skolgården för alla. Inte så mycket för mig då, men en liten chokladboll slank ner, den var väääldigt liten:-)
Efter det så for jag och Loppan till skopunkten och köpte på oss lite skor. 4 par till henne och 2 till Lillasyster. Innejumpaskor, utejumpaskor, höstskor och stövlar. Nu borde jag kunna rensa bort lite gamla skor som blivit för små men som Loppan vägrat sluta använda för att det är favoriter. Lillasyster fick stövlar och ett par jumpisar.
Spontana middagsgäster fick vi idag, Marie och hennes minsta stannade och åt med oss efter att jag och Marie varit på vägning. En smarrig couscous-sallad med tonfisk blev dagens rätt. Hur enkel som helst att göra. Couscous, önskade grönsaker, mycket tomater, oliver, rödlök, tonfisk. Väldigt gott faktiskt.
Det känns som söndag idag, har ju varit ledig sen i fredags. Men skönt med kortvecka.
Ha en bra kväll!
Slut i huvudet?
Det är i alla fall jag. Helt färdig.
Efter första dan på jobbet efter 6 veckors semester så var det ju lite man skulle uppdatera. Både sig själv och andra. Men ändå så kändes det som om jag inte varit ledig. När jag gick ur bilen och gick mot skolan så var det som att jag bara varit ledig över helgen. Lite läskigt faktiskt.
Efter jobbet idag så var det dags för första viktväktarmötet. Jag trodde det skulle bli lite av ett väckelsemöte, lite halleluja-moment liksom. Men det var rätt lugnt. Om man bortser från att jag inte fattade så mycket av hela systemet. Men man fick med sig lite broschyrer som jag ska läsa igenom. Dessutom så kan man fylla i alla uppgifter på nätet, det gillar jag, eftersom jag ändå sitter vid datorn så mycket så är det ju smidigt att fylla i det man äter och räkna points på det sättet.
Nu är jag i alla fall invägd och har mitt första delmål på –3 kg. Det tycker jag att jag borde klara. Inte på en vecka naturligtvis, men på 3 veckor kanske. Dessutom vet jag vad jag gör varje måndag efter jobbet ett tag framöver, det är ju bra, eftersom jag inte visste hur jag skulle fördriva tiden innan liksom. För tid, det har vi ju alla så gott om.
Det hade gått jättebra för Loppan Lus idag, första dagen på fritids. Inga som helst problem med att lämna i morse, varken henne eller Lillasyster, det var bara puss och kram och hej då. Lite snopet nästan. Det hade heller inte varit några problem med hämtningen för maken. Loppan hade varit superglad och hade så mycket att berätta. Hon ville dock inte berätta nåt för mig när jag kom hem, för hon hade ju redan sagt allt till Pappa tyckte hon. Loppan sa dessutom i morse att i våras så tyckte hon att det skulle bli spännande med fritids och skola, för då var hon baaaara 5 år. Nu är hon ju femochetthalvt och då är det inte aaaaaalllls lika spännande. Det lät så kul när hon sa det, hon hade verkligen betoningen på rätt ställen, precis som när tonåringar pratar:-)
Nu ska jag räkna ihop dagens points, jag har ju visserligen inte börjat idag, det får bli i morgon, men kul ändå att se vad jag har stoppat i mig. Jag “får” max stoppa i mig 19 points per dag för att nå mina mål. Just nu har jag inte en aning om hur mycket det är. Men det hoppas jag att jag vet tills i morgon.
Kram alla!
Senaste