Bloglovin
Jag är nog rätt bra
Det är faktiskt rätt skönt när man börjar känna av att kilona försvinner. Igår på vv-mötet var det –0,6 kg sen förra veckan. Det betyder att jag gått ner 4,3 kg sen inskrivningen den 18 augusti.
Jag kan ju inte annat än att tycka det är bra:-)
Det bästa är att jag tycker jag är rätt slarvig, men nånstans i bakhuvudet tänker jag nog ändå att nä, inte för mycket av det här nu.
Så kanske man till jul och nyår kan ha nån liten läcker sak på sig:-)
I går kväll så var det dock ingen vv-mat. Jag träffade upp tre tjejer från mammagruppen sen Loppan föddes, alltså från –03. Vi ses inte regelbundet, men vi försöker ta nån middag lite då och då. Det är så skönt att sitta och snacka oavbrutet. Nu pratar vi inte så mycket barn längre som vi gjorde dom första åren. Nu är det mera om Livet i största allmänhet. Om känslor, jobb, sex, projekt, resor och såklart lite om barn slinker ju in.
Jag åt väldigt gott, röding med kantarellsås och dillpuré med potatis. Supersmarrigt!
Faktiskt så var jag så duktig att jag tog in en stor sallad innan och drack bara bubbelvatten till. Jag hade bilen, annars hade jag nog tagit ett glas vin eller två.
Men den maten måste jag testa att göra hemma nångång.
Nångång när det är bra pris på röding…
Ikväll har Loppan beställt kyckling med currysås, det är hennes absoluta favorit. Det passar rätt bra då vi har fullt hus av ungar ikväll. Loppan har två kompisar med hem från skolan som gärna ville stanna och äta. Och det får dom såklart, många gånger kan det vara lättare när dom har kompisar hemma, då får man lite mer tid själv.
Kanske jag kan få lite tid över till en power walk??
Inte i form
Jag trodde jag hade en rätt bra kondis.
Men inte i lårmusklerna.
Det var föräldramöte idag i förskoleklassen. Väldigt trevligt och mysigt att få höra allt vad dom gör och vad dom planerar. Jag är så glad för att Loppan Lus och vi har den möjligheten att hon får gå i en liten skola med lagom många barn. Och där personalen gör verkligen allt för att barnen ska trivas.
Men hur som så hade jag och två andra mammor bestämt att vi skulle cykla dit tillsammans. Som lite gratismotion liksom. Och det fick jag, med besked. Jag är inte någon van cyklare, inte så att jag inte kan cykla men det är några år sen jag cyklade flitigt. Cirka 20 år sen…
Det kändes i benen vill jag lova. Det känns än, vinglar mig ner i trappen på ostadiga ben. Fy vilken mjölksyra jag fick. Hjärtat orkade nog med, men musklerna i benen som sagt, inte sååå vältränade då. Och det är inte långt till skolan. Kanske jag cyklat 5 km, har inte riktigt koll, det tog 10 min dit och lika lång tid hem förstås. Men har jag sagt det förut? Att Rindö, där jag bor, betyder Hög Ö. Det betyder backar, långa, sega, uttröttande.
Det värsta var att det var jag som kom med förslaget om cykelturen…
En bra kväll
Jag vill bara lite kort dela med mig av min kväll.
När jag kom hem från jobbet hade maken redan hämtat barnen och var i full färd med att fixa middagen. Det blev en god pastasallad med kassler. Efter maten så lekte ungarna i poolen och jag satt och tog igen mig lite i solen medans maken dukade undan.
Lite senare var det dags för en power walk som varade i cirka en timme. Gick tillsammans med Marie, och vi fick båda babbla av oss lite. Väl hemma efter ungefär 7 km så hoppade jag ur kläderna och slängde mig i poolen som håller 27 grader. Så skönt!
Så nu sitter jag här i soffan med bara en handduk runt mig och mår riktigt bra. Jag sa just till maken att vad bra vi har det egentligen!
Kram till er alla kära läsare!
Det kunde varit jag
Pauser är välbehövliga. För alla. Även för Lillasyster, Här tar hon en power nap precis innan vi ska sätta oss och äta middag. Hon bara somnade liksom. Så skönt. Klart man sover skönt på den snygga kudden från H&M Home:-)
Och appropå middag, idag blev det våfflor. Inte världens bästa middag kanske, men väl så gott. Barnen åt på vanligt vis, dvs med sylt. Jag var sugen på nåt mer matigt och hade rökt lax, philadelphia ost och stenbitsrom på mina, mums va gott det var!
Tack snälla vänner och bloggvänner för era tröstande och peppande ord! Grät en extra skvätt när jag läste igenom alla. Det känns bättre idag, och även igår kändes det okej. Framför allt känns det bra för att jag har bestämt mig att jag måste ta tag i det hela.
Jag gick ner i tid för ett par månader sedan, bara ner till 85%, men det gör några timmar i veckan iaf. Men….ni vet ju hur det är. 15% mindre tid, men fortfarande lika mycket att göra. Dessutom jobbar jag mycket med support och service till personal och elever, vilket gör att det är många som rycker i mig hela dagarna. Jag tror aldrig jag har kunnat sitta ner och gjort färdigt någon uppgift på en gång så att säga. Det är alltid nåt man måste avbryta för. Det kan vara en av anledningarna till att kroppen/knoppen säger ifrån.
Den andra, eller några andra anledningar kan ju vara det gamla vanliga. Man kommer hem från jobbet, och inte nog med att man ska vara en schysst arbetskamrat som dessutom hinner klart allt och fixar det mesta så ska man oxå vara kokerska, hushållerska, städerska, hustru, MAMMA….och ja ni förstår. Helst ska man väl vara ”Kåt, glad och tacksam” oxå (citat från Yrrol).
Men jag får inte ihop det. Mitt i allt det här ska man ha tid för sig själv, tid tillsammans med maken, och dessutom kvalitetstid med barnen.
Hur FAN ska det gå till?
Det är väldigt svårt att sålla bort nåt av ovan nämnda. Jobba måste jag, vi har inga miljoner på banken. Hustru vill jag vara. Mamma vill jag definitivt fortsätta att vara. Det skulle vara kokerskan, hushållerskan och städerskan som får stryka på foten då. Men jag vet inte hur det ska gå till heller. För om det ska bli gjort måste vi jobba ännu mer så att vi har råd att anställa. Jag funderade ett tag på om jag kan anställa mig själv. Hushållsnära tjänster ni vet. Och det vore ju dessutom toppen om jag kunde göra avdrag för det:-)
Nä, det är klart vi får ihop det här.
Nu kanske nån tänker, men karln i huset då, vad gör han? Jo han gör allt annat. Ser till att vi har tak över huvudet, ved att värma oss med, servar bilar, jobbar heltid, jobbar extra, tar hand om barn, plus att han faktiskt gör en massa av det som jag oxå gör. Det enda han inte gör så mycket är nog matlagningsbiten, och det är helt okej att han inte gör det. För jag vill inte äta spaghetti och köttfärssås varenda dag. Eftersom det råkar vara hans paradrätt:-)
Imorgon, måndag. Då ska jag åka till jobbet, försöka sätta mig en stund och skriva ner vad jag gör på dagarna. Sen ska jag begära ett möte med chefen…
Efter arbetstiden är slut, runt 15-tiden, så ska jag ta mig ett välunnat träningspass. Jag har inte tränat på mer än 1 månad. Behöver känna lite endorfiner på språng i kroppen. Sen, ska jag åka hem till min familj. Det låter väl inte som att det är för mycket på en dag. Men det jag inte ska göra, det är att säga -Jag fixar det, det är lugnt!
För det är några ord jag är väldigt bra på att säga.
”Ett typiskt tecken på utmattningssyndrom är en kolossal trötthet – både psykisk och fysisk – som inte kan vilas bort. Det är också vanligt att patienterna rapporterar kognitiva (tankemässiga) besvär som koncentrations- och minnessvårigheter. Bland de fysiska symtomen finns, förutom trötthet, även muskelvärk, hjärtklappning, magproblem, yrsel, synrubbningar och överkänslighet för exempelvis ljud, ljus och lukter. På det känslomässiga planet förekommer ofta irritation, depressivitet och känslomässig instabilitet, det vill säga skarpa pendlingar mellan olika känslor. En viss typ av personer anses löpa en förhöjd risk att drabbas av utmattningssyndrom. Det handlar om kreativa, ambitiösa, perfektionistiska och emotionellt engagerade individer med stort behov av uppskattning, som har svårt för att delegera, svårt att säga nej till merarbete och som befinner sig i hierarkiska organisationer som till exempel vård, omsorg, skola. Kvinnor mellan 35 och 50 år är överrepresenterade i denna kategori.”
Texten i sin helhet kan läsas här
Allt som är markerat med fet stil, det kunde ha varit jag.
Till nåt mycket roligare. Idag har jag varit på loppis. En rätt stor sådan ute på Värmdö. Fyndade lite smågrejor. Söta assietter i pressglas ( pressglas är en favorit hos mig), uppläggninsfat i nysilver så att jag kan matcha besticken, en liten turkosa skål, perfekt till smågodis och en film till Loppan (snövit som är sönderspelad sen tidigare, så det var på plats med en ny). Allt det här fick jag för 80 kr.
Sen tog vi oss vidare till Gustavsberg där dom har fabriksförsäljning av bla röstrand, iittala, gustavsberg, orrefors mfl. Fyndade snygga iittala-ljustakar, en bricka, paraplyer till ungarna och lite annat smått och gott. Det hela blev inte så dyrt då min snälla Mamma sponsrade med ljusstakarna:-)
Se så fina, två mossgröna och en hallon, passar perfekt till mina gröna soffor och rosa ryamatta i tv-rummet.
Att göra ingenting?
Bilden tagen vis Slottsruinen i Sölvesborg, Blekinge.När ungarna och maken kommit iväg till kalaset så satte jag mig vid datorn och började fixa med vår hemsida. Satt där en timme kanske. Så plötsligt får jag för mig att sätta lite fart.
Jag skulle ju inte.
Dagen idag
Torsdag
Det innebär att jag slutar kl. 13.00
Gick ner i tid den 1 februari, till 85%, istället för heltid. Vill kunna hämta ungarna tidigare nån dag. Idag blev det första gången som jag verkligen kunde hämta dom. Antingen så har jag legat sjuk eller så var barnen sjuka. Men idag blev det verklighet. Kändes konstigt att gå från jobbet så tidigt. Men desto skönare att komma hem:-)
Fast idag åkte vi inte raka vägen hem, vi åkte in till Vaxholm och träffade mormor. Sen gick vi på fik och åt kärleksmums och chokladbollar. Mmmmmm….inget gi-tänk där inte. Men man måste ju unna sig lite oxå, för va trist det skulle bli annars.
Tänkte att det här skulle bli vår grej på torsdagar. Gå och fika och kankse promenera lite i Vaxholm eller åka till nån lekpark. Lite kvalitetstid som det kallas.
Väl hemma så var ju klockan fortfarande rätt tidigt. I med barnen i badet medans jag passade på att dammsuga. Sen lagade vi mat tillsammans, kyckling med curry, det gillar båda barnen väldigt mycket. Det är inte ofta det är tomt på tallrikarna efter maten, men när det är nåt med curry, då är det soprent.
Maken är och drar lite el hos en kompis så att dom kan få lite varmvatten. Kan ju vara lite behgaligt så här mitt i vintern. Lite skönt för oss, då kan vi fixa och dona själva i vår takt.
Ungarna tittar på Bompa och jag bloggar. Alldeles lagom med aktiviteter innan läggdags.
Fredag imorgon, slutar kl ett då med, men jag ska möta mamma och gå titta på papper till begravningsprogrammet som jag gjort iordning till mormors begravning. Nästa torsdag är det dags. Tänkte vi skulle hitta ett snyggt papper i lite grå-blå färg. Ska kolla på panduro.
Sen ska jag hem till gymet och köra ett pass. Ska testa med ett par andra skor, mina fötter domnar fortfarande efter ett litet tag på tex crosstrainern.
Pratade med naprapaten idag, hon trodde att det berodde på att jag fortfarande snebelastade. Men jag skulle först kolla det enklaste, nämligen skorna. Trots iläggsulor så domnar alltså fötterna fortfarande. Även ibland när jag vaknar på morgnarna är speciellt högra foten lite stel och halvt borta. Jag tror inte mycket på skobyte, men däremot tror jag på sned rygg, eftersom det är det jag har. Bara jag inte har åkt på nån slags inflammation i fotvalvet som Mialena beskrev i ett inlägg. Vi får se. Jag ska till naprapaten på måndag.
Senaste