Charmigt…

Skrev en kommentar på någons blogg. Ordkontrollen löd som följer: pestiont
Kan lätt utläsas pesti-ont. Rätt träffande att det var jag som fick det ordet. Det låter nästan lite finskt. Jag kan inte finska vill jag påpeka. Men det är ju rätt lätt att få ord till att likna finska. Som tex pestiont, lägger man till ett i så blir det ännu bättre. Pestionti.
Kanske det finns ett sådant ord. Bli inte arg på mig nu om du råkar var finsk. Det är bara kul att leka med ord.
Man skulle även kunna lägga till ”nänen” på slutet. Då blir det pestiontinänen.
Men ni förstår väl, jag skulle lätt kunna göra mig förstådd i Finland.

Jag är även rätt bra på latin. Det är bara att lägga till us på alla ord så blir det lite latinskt i mina öron. tex just pestiont, skulle kunna bli pestus ontus. Hör ni vad bra jag är på latin:-)

Såus litus piggus ärus egos idagus…

Emellanåt är mitt språk dessvärre lite mer som Yoda i Starwars, eller rätt ofta snarare.
Orden hamnar i fel ordning.
Mest när jag talar, men när jag skriver även ibland….
Vilket min man gärna tar chansen att reta mig för.
Men jag tror helt enkelt att jag har mycket att säga och vill säga det på så kort tid som möjligt. Man vet aldrig när man blir avbruten.
Och jag gillar inte att bli avbruten.

Lite sjukdomsstatus. Jag vet inte om jag har två halsmandlar eller en.
Febern har släppt. Tredje dagen med penicillin, nu borde det väl ändå vända.

Bene diagnoscitur, bene curatur -
Det som diagnostiseras väl, kan kureras väl

Ser nu att det skulle gå lika bra att avsluta orden med ur som med us. Men då blir det nästan lite isländska.
Korpur flygur, gästur, tungur knivur osv. Jag har en arbetskamrat som pratar flytande isländska. Han brukar bli mycket imponerad av mitt lingvistiska kunnande.