Posts Tagged ‘Panik’

En bild ifrån midsommar -08 får representera pausen jag behöver.
Inte så att jag behöver paus från bloggen, det är ju här jag skriver av mig.
Men en paus att bara få vara.
Det började redan igår, missade en del grejer jag skulle ha gjort på jobbet, inget livsviktigt, men ändå. Jag bara glömde bort det. Hade heller ingen ork när jag hade hämtat ungarna, ville bara hem och va. Idag var det lite värre tyvärr, glömde hjälpa en lärare med projektor och filmvisning, missade att fota en ny aula vi har som skulle med i en lokaltidning, (deadline idag). Inte bra. Sen några småsaker som inte har blivit gjort. Varför, jo för att jag glömde bort det.
Det värsta hände sen på eftermiddagen idag. Åkte till det stora köpcentrumet för att kika lite och handla lite mat. Går runt där i en timme ungefär, hittar en ny tunika bland annat, så det var ju trevligt. Sen tittar jag på klockan och konstaterar att jag ska ju till frissan, så jag går därifrån och ska gå till bilen.
Det har ju hänt ett par gånger att man inte hittar bilen, men vet ändå på ett ungefär var den står.
Jag hittar inte bilen alls!
Går rad för rad, ingen bil som ens påminner om min. Får lite panik och förstår inte riktigt vad som händer. Ringer min man och börjar gråta. Hittar fortfarande inte bilen och börjar fundera på vad jag ska göra. Jag blir lite lugnare när jag pratat med maken och kan fokusera lite på att leta lite mer organiserat och inte bara snurra runt. Går ner ett plan, så jag kommer under mark. Går rad för rad där också. Rätt som det är så står bara bilen där framför mig. Jag var inte ens på rätt plan från början. Känner inte alls igen att jag ställt bilen där, kommer inte ens ihåg vilken ingång jag tog till centrumet.
Sätter mig i bilen och börjar storgråta. Ringer hem igen och berättar att bilen är funnen och att jag trots allt samlar mig och åker till frissan. Kommer på då att jag glömt handla mat, det var ju därför jag åkte dit. Nåja, handlar hemma på ön istället.

Väl hos frissan som jag känner rätt väl efter att ha haft samma frisör i mer än 10 år, så börjar jag gråta igen. Men bestämmer mig ändå för att stanna, jag vill ju verkligen få håret klippt och lite tonat. Så efter två timmar där känns det ändå rätt okej. Men jag är helt färdig i huvudet.

Vet inte varför det vart så här?
Trött, ja visst, näsblod på morgonen. Men jag sover ändå helt okej. Mycket på jobbet? Nja, inte så mycket mer än vanligt. Men jag har varit helt ofokuserad i flera dagar nu, har inte fått mycket gjort kan jag säga, huvudvärken har kommit och gått hela dagarna. Maken har jobbat sent hela veckan, så kankse det är en bidragande orsak.

Det enda jag vet är att jag ikväll ska äta ostbågar och titta på finalen i Let’s Dance. Och i morgon ska jag och maken hjälpas åt med att försöka komma ikapp här hemma.
Därför säger jag att jag behöver en paus.

En del brukar säga att det är typiskt måndag. Kanske det är så.
Jag vill berätta om min måndag än så länge. Jag berättar den genom en tidslinje.

• 05.15 Klockan ringer
• 05.40 Pallrar mig upp. Fanny vaknar samtidigt och får välling som hon nästan dricker upp. Resten häller hon ut på golvet.
• 06.00 Fanny är påklädd. Dags att väcka Lovisa. Hon är för en gångs skull lättväckt.
• 06.20 Sätter mig med Lovisa och äter en frukost. Inte sugen på gi, det blir macka med o’boy.
• 06.45 Alla påklädda och klara för att gå till bilen. Konstaterar att kupévärmaren inte gått igång. Snö, frost och is på hela bilen. Alla dörrar är fastfrusna. Förbannade lister. När ska jag komma ihåg att silikona dom?
• 06.55 Efter många ihärdiga försöka har jag lyckats öppna förardörren och dörren på Lovisas sida. Men Fannys dörr vägrar att öppna sig. Blir riktigt förbannad och känner att tårarna är på väg. Fanny har vid det här laget ramlat säkert 5 gånger. Det är snorhalt.
• 07.00 Kommer på att Ola jobbar hemma, han smet ut till snickarboa redan vid fem-tiden. Ska gå och hämta honom i min uppgivenhet. Ramlar såklart själv två gånger. Slår i samma höft båda gångerna. Nu är jag så arg och ledsen. Tårarna rinner. Stress över att inte komma i tid. Talar om för Ola att jag tänker inte åka till jobbet idag. Ingenting funkar.
• 07.10 Kommer iväg till dagmamman efter att ha upptäckt att det var låset som frusit på Fannys dörr. Gick enkelt att åtgärda genom att låsa och låsa upp en gång. Kupévärmaren hade inte gått igång för den hade stått på sladden vilket gjorde att säkringsknappen inte blev intryckt.
• 07.15 Framme hos Dagmamman. Parkerar självklart vid en vattenpöl. Men den var frusen. Trodde vi. Går igenom med ena foten, blir dyngsur. Lovisa ramlar och blir blöt längs hela ena benet och armen hon tar emot sig med. Pölen är säkert 20 cm djup visar det sig.
• 07.20 Lämnar barnen som nu är glada igen tack o lov.
• 07.55 Framme på jobbet. Borde varit här 30 minuter tidigare. Fortfarande less och svullen i ansiktet efter mitt utbrott.

Nu är mitt goda humör tillbaka och jag borde jobba eftersom jag inte har varit här på två veckor pga kurs och sjukdom. Men har tappat all arbetslust. Och hungrig är jag oxå eftersom det blev en så sketen frukost. Nåja, det ska väl ordna sig. Har en liten burk med nötter här som jag sitter och knaprar på.

Men vilken måndag!
Nu är jag så less på den här vintern, bara halka, dimma och grått trist väder. Ge mig åtminstone snö och lite sol.

Lite beröm åt mig själv förtjänar jag efter den här kvällen som nu börjar lida mot sitt slut.

Ensam hemma med ungarna, maken är iväg på annat.
Efter en middag med kyckling i kokosmjölk och ajvar relish så vart det frukt och glass till efterrätt. Till dom som får äta det vill säga.

Nattning av minstingen Fanny medans storasyster spelar Barbie på datorn.
Fanny tar näsdroppar utan att protestera, dricker upp hela vällingen i ett svep och sen tvärsomnar hon i mitt knä. Så det var bara att lägga henne i sin säng.

Lovisa, den stora, vill spela lite till, okej gör det säger jag.
Passar på att fixa lite i köket.

Kommer på att vi har ju öppet hus på skolan (mitt jobb) imorgon, så då blir det till att jobba kväll. Vilket brukar vara rätt kul att göra sådana här tillfällen. Men det brukar bara serveras nån slags macka till dom som ska jobba. Och det får jag ju inte äta, det passar inte in i gi-världen.

Så jag ställer mig och gör middag till mig själv för morgondagen, och när jag ändå är igång så gjorde att jag lite lunch oxå:-)

Så bra!
Jag har nästan aldrig lunchlåda med mig, oftast äter jag i skolmatsalen, ibland ute.
Men rackarns, fick en gi-bok på posten idag och blev lite nyinspirerad. Vilket var bra, jag börjar tycka att det går lite trögt. Behöver goda och roliga mattips på just gi-varianten. Ni förstod piken va?

Så efter min matsession för andra gången ikväll, jag lagade middag också, så var det dags att natta Lovisa. Hon bråkar inte heller utan vill bara att vi ska sjunga lite sånger innan hon somnar. Så vi trallar igenom lite Astrid Lindgren-sånger. Och Lovisa hon rättar mig hela tiden, hon kan dom sångerna alldeles för bra!
Så nu sover väl hon också snart.

Summa sumarum:
Köket städat, bänken skiner och diskmaskinen går.
Lunch och middag för morgondagen klart.
Båda ungarna sover.
Jag får ha fjärrkontrollen.
Jag får ha laptopen ifred.

En bra kväll helt enkelt!

Det är ju inte alltid det går så här bra. Det går för det mesta lättare med kvällsbestyren när man är ensam med ungarna. Det slipper på nåt sätt bli konkurrens, dom förstår att dom måste vänta. Jag kan ju inte göra allt på en gång.

Träning
Ja, det blev det ingenting av med idag. Jag försov mig i morse och fick inte med mig träningsväskan. Trist för jag börjar verkligen tycka det är skönt att gå till gymet och svettas och lyssna på bra musik.
Äsch, nya tag imorgon, eller nähä, det gick ju inte, då ska jag ju jobba. Nåja, en promenad på lunchen ska jag väl hinna med nu när jag har låda med mig. Men då ösregnar det väl istället.

Jo, jag skrev ju tidigare att Lovisa har klagat över magont. I går då så fick hon ganska hög feber och jätteont i magen som hon själv sa. Ola och Lovisa for in till vårdcentralen där dom skrev en remiss till Astrid Lindgrens, alltså barnsjukhuset och barnakut. Så dom for iväg dit.
Jag kunde ju då inte sitta kvar på jobbet med lite panikkänslor så jag åkte och mötte upp dom där. Farmor och Farfar tog Fanny.

Det gick snabbt och smidigt på akuten, vi fick ett eget rum direkt och läkaren kom snabbt. Hon klämde och kände på Lovisas mage, lyssnade på både mage, hjärta och lungor. Sen så tyckte hon att det kändes som att Lovisa var förstoppad, så det blev till att ge henne laxermedel. Lovisa var så himla duktig hela tiden. Helt beundransvärd!
Jag grät ju förstås när jag såg hur ont det gjorde på henne när läkaren kände på magen.
Efter tag då så fick ju Lovisa gå på toaletten och sen blev hon som en ny liten tjej. Fortfarande feber och rätt tagen, men mycket gladare!

Sen tog dom även blodprov, halsodling och kissprov. Det visade dock att L hade ett virus, men inga streptococker. Så det var skönt.
Så det vi och även läkaren trodde, var blindtarmen, eftersom hon hade ont i magen och feber. Men det vara bara en tillfällighet att hon hade både förstoppning och ett virus i halsen. I dag är hon mycket piggare, men fortfarande lite trött och hängig.
Men så skönt att det inte var värre!

Fy vilken konstig känsla jag har. Sista dagen hemma som föräldraledig. Första arbetsdagen imorgon på mer än ett år.

Hjälp!

• Ska jag ha med mig nåt till jobbet
• När börjar jag
• När slutar jag
• Vilka är där
• Vad ska jag äta till lunch
• Och med vem
• Mina nycklar var är dom
• Vad ska jag ha på mig
• Hur mycket har dom gjort om
• Finns mitt skrivbord kvar…

Usch vad det här känns konstigt!