Posts Tagged ‘Ledsen’

En bra söndag har det varit idag. Vi har lyckats minska tvättberget under helgen, bytt alla sängkläder, sotat skorstenen, fikat hos grannar, städat huset, tömt poolen. Ja, sånt man brukar göra när man är ledig:-)

På bilden är det Lillasyster som läser en bok för dockan. Hon har bäddat på golvet med hjälp av en diskhandduk, docklakan och en filt. Sen var det stort sjå med att få ner sig själv och dockan under filten. Väl på plats så började hon “läsa”.

Ljusen är tända i tv-rummet nu, så mysigt på nåt sätt. Samtidigt som man kan konstatera att hösten är på väg. Men det har ju varit kanondagar och det är bara att hoppas på att hela hösten blir så här underbar.

Igår var jag och barnen till Rönninge By, en lantgård med olika djur och det bästa, en våffelstuga. Allt gick hur bra som helst hela dagen, ända tills vi skulle åka hem. När barnen är inpackade i bilen så upptäcker jag att Fannys jacka är borta. Fasen, favvo-jackan, och som också är arvegods från Lovisa. Jag gillar verkligen den jackan, den är som en munkjacka fast utan luva, dessutom är det en Polarn o pyret-jacka. Så jag blir lagom upprörd, eller inte så lagom, ganska förbannad faktiskt. Och genast så börjar jag känna den här märkliga känslan i bröstet, när saker går mig emot och jag inte orkar hålla känslorna i styr. Men istället för att börja gråta så tar vi bilen och åker hela vägen fram till gården, fast man inte får, det är en grusväg på 2 km som endast traktorer och gårdens bilar får köra på. Men jag hade då verkligen ingen lust att gå hela vägen tillbaka.

Väl där och efter att ha mött många konstiga blickar längs vägen så springer jag runt på gården och hittar tillslut jackan. Troligtvis så har väl Fanny dragit fram den under vagnen utan att jag har märkt det. När jag sitter i bilen igen så kommer tårarna. Nu, när det egentligen borde vara lugnt, jackan är ju tillbaka. Det tog ett tag innan jag blev lugn igen. Idag förstår jag inte varför jag blev så upprörd, men då, där när jag var trött efter hel dag själv med barnen så var det dödsjobbigt.

Idag har allt gått strålande, förvisso så har Loppan var hemma hos kompisar nästan hela dagen och Lillasyster sov i vagnen på eftermiddagen i mer än 2 timmar. Så det har ju varit väldigt lugnt. Vilket har varit skönt, eftersom det är måndag snart och jobbdag.

Och apropå måndag och jobbdag så är det även viktväktarna i morgon. Säger ingenting om nånting när det gäller det. Jag är så jäkla godissugen hela tiden och har haft väldigt svårt att låta bli. Men vi får väl se imorron, jag har haft fel förut.

Ha en mysig kväll nu!

Nääeee, vad less jag blir!
Satt här vid datorn och gick igenom lite mail som jag har missat de senaste dagarna pga ointresse och av att jag bara inte velat ta tag i det. Så nu satt jag här och mådde ändå ganska bra och ville ta tag i lite som bara legat.

Men då ringer min svägerska och undrar var vi är.
Vaddå?
Jag fattade ingenting.
Men då är det liksom som så att deras äldsta fyller 7 år idag, och vi var bjudna på fika.
Ola, maken, han har haft måndag hela dagen så han hade inte en tanke på det idag.
Och jag, jag hade helt glömt det, jag tror jag glömde det i samma veva som jag la på luren när hon ringde och bjöd oss för en vecka sedan.

Så, jag som mådde så bra, huvudvärken var borta och jag kände mig pigg och glad.
Gissa hur det känns nu?
Arg, ledsen, förbannad, uppgiven, skit, skit, skit, skit….

Nåja, det var ju ingen stor grej, vi tar en regncheck på det, men ändå!
Hur kul tycker Lovisas kusin det är att vi inte dyker upp?
Och nu kan vi inte åka dit, lillasyster ligger och sover och Lovisa har nattlinne på sig och vill bara kolla på Bobster.

Nä, nu har jag skrivit ut en stor almanacka i A4-format och den ska upp på kylen, där ska det skrivas in minsta lilla händelse. Visst, det gäller att titta där oxå, men det får man väl in vanan på att göra. Hoppas jag….för den lilla jag har i väskan, den ligger så fint där och är bortglömd för det mesta. Visst, jag kan lägga in i mobilen, men det blir inte av liksom. Och där skriver ju inte maken in sina grejer…i min mobil alltså.

Lönesamtalet gick väl förövrigt bra idag, en liten höjning, men inga tusenlappar tyvärr. Men så jobbar jag kommunalt oxå, och där är det bara små procentsatser och lönepottar och annat som gäller. Så det är ju bara att gilla läget, eller byta jobb. Vilket inte känns så aktuellt. Det är ju en hel del fördelar med att jobba kommunalt, speciellt när man är småbarnsförälder.

Pauser är välbehövliga. För alla. Även för Lillasyster, Här tar hon en power nap precis innan vi ska sätta oss och äta middag. Hon bara somnade liksom. Så skönt. Klart man sover skönt på den snygga kudden från H&M Home:-)

Och appropå middag, idag blev det våfflor. Inte världens bästa middag kanske, men väl så gott. Barnen åt på vanligt vis, dvs med sylt. Jag var sugen på nåt mer matigt och hade rökt lax, philadelphia ost och stenbitsrom på mina, mums va gott det var!

Tack snälla vänner och bloggvänner för era tröstande och peppande ord! Grät en extra skvätt när jag läste igenom alla. Det känns bättre idag, och även igår kändes det okej. Framför allt känns det bra för att jag har bestämt mig att jag måste ta tag i det hela.

Jag gick ner i tid för ett par månader sedan, bara ner till 85%, men det gör några timmar i veckan iaf. Men….ni vet ju hur det är. 15% mindre tid, men fortfarande lika mycket att göra. Dessutom jobbar jag mycket med support och service till personal och elever, vilket gör att det är många som rycker i mig hela dagarna. Jag tror aldrig jag har kunnat sitta ner och gjort färdigt någon uppgift på en gång så att säga. Det är alltid nåt man måste avbryta för. Det kan vara en av anledningarna till att kroppen/knoppen säger ifrån.

Den andra, eller några andra anledningar kan ju vara det gamla vanliga. Man kommer hem från jobbet, och inte nog med att man ska vara en schysst arbetskamrat som dessutom hinner klart allt och fixar det mesta så ska man oxå vara kokerska, hushållerska, städerska, hustru, MAMMA….och ja ni förstår. Helst ska man väl vara ”Kåt, glad och tacksam” oxå (citat från Yrrol).
Men jag får inte ihop det. Mitt i allt det här ska man ha tid för sig själv, tid tillsammans med maken, och dessutom kvalitetstid med barnen.
Hur FAN ska det gå till?

Det är väldigt svårt att sålla bort nåt av ovan nämnda. Jobba måste jag, vi har inga miljoner på banken. Hustru vill jag vara. Mamma vill jag definitivt fortsätta att vara. Det skulle vara kokerskan, hushållerskan och städerskan som får stryka på foten då. Men jag vet inte hur det ska gå till heller. För om det ska bli gjort måste vi jobba ännu mer så att vi har råd att anställa. Jag funderade ett tag på om jag kan anställa mig själv. Hushållsnära tjänster ni vet. Och det vore ju dessutom toppen om jag kunde göra avdrag för det:-)
Nä, det är klart vi får ihop det här.

Nu kanske nån tänker, men karln i huset då, vad gör han? Jo han gör allt annat. Ser till att vi har tak över huvudet, ved att värma oss med, servar bilar, jobbar heltid, jobbar extra, tar hand om barn, plus att han faktiskt gör en massa av det som jag oxå gör. Det enda han inte gör så mycket är nog matlagningsbiten, och det är helt okej att han inte gör det. För jag vill inte äta spaghetti och köttfärssås varenda dag. Eftersom det råkar vara hans paradrätt:-)

Imorgon, måndag. Då ska jag åka till jobbet, försöka sätta mig en stund och skriva ner vad jag gör på dagarna. Sen ska jag begära ett möte med chefen…

Efter arbetstiden är slut, runt 15-tiden, så ska jag ta mig ett välunnat träningspass. Jag har inte tränat på mer än 1 månad. Behöver känna lite endorfiner på språng i kroppen. Sen, ska jag åka hem till min familj. Det låter väl inte som att det är för mycket på en dag. Men det jag inte ska göra, det är att säga -Jag fixar det, det är lugnt!

För det är några ord jag är väldigt bra på att säga.

”Ett typiskt tecken på utmattningssyndrom är en kolossal trötthet – både psykisk och fysisk – som inte kan vilas bort. Det är också vanligt att patienterna rapporterar kognitiva (tankemässiga) besvär som koncentrations- och minnessvårigheter. Bland de fysiska symtomen finns, förutom trötthet, även muskelvärk, hjärtklappning, magproblem, yrsel, synrubbningar och överkänslighet för exempelvis ljud, ljus och lukter. På det känslomässiga planet förekommer ofta irritation, depressivitet och känslomässig instabilitet, det vill säga skarpa pendlingar mellan olika känslor. En viss typ av personer anses löpa en förhöjd risk att drabbas av utmattningssyndrom. Det handlar om kreativa, ambitiösa, perfektionistiska och emotionellt engagerade individer med stort behov av uppskattning, som har svårt för att delegera, svårt att säga nej till merarbete och som befinner sig i hierarkiska organisationer som till exempel vård, omsorg, skola. Kvinnor mellan 35 och 50 år är överrepresenterade i denna kategori.”
Texten i sin helhet kan läsas här
Allt som är markerat med fet stil, det kunde ha varit jag.

Till nåt mycket roligare. Idag har jag varit på loppis. En rätt stor sådan ute på Värmdö. Fyndade lite smågrejor. Söta assietter i pressglas ( pressglas är en favorit hos mig), uppläggninsfat i nysilver så att jag kan matcha besticken, en liten turkosa skål, perfekt till smågodis och en film till Loppan (snövit som är sönderspelad sen tidigare, så det var på plats med en ny). Allt det här fick jag för 80 kr.

Sen tog vi oss vidare till Gustavsberg där dom har fabriksförsäljning av bla röstrand, iittala, gustavsberg, orrefors mfl. Fyndade snygga iittala-ljustakar, en bricka, paraplyer till ungarna och lite annat smått och gott. Det hela blev inte så dyrt då min snälla Mamma sponsrade med ljusstakarna:-)

Se så fina, två mossgröna och en hallon, passar perfekt till mina gröna soffor och rosa ryamatta i tv-rummet.

Sitter här och är lite less. Undrar ibland vad det är för mening. Trots nya städhjälpredskap. Känns verkligen som om man springer runt i det där eviga hjulet. Ändå är det ju saker som måste göras, livet ska funka för alla inblandade. Vakna, plocka, frukost, plocka, lämna, jobba, lunch, jobba, hämta, mellis, plocka, middag, plocka, söva, tvätta, plocka, sortera, umgås, vila, så var det morgon igen…

Hitta på roliga saker däremellan är inte så lätt. Jag är trött, ungarna är trötta, maken är trött, alla är vi trötta av olika anledningar. Men oftast är jag inte trött i kroppen, jag är trött i huvudet.
Det är så mycket som snurrar runt hela tiden. Om allt jag vill göra, om allt jag borde göra, om allt som inte hinner göras.
Sluta Stressa och Bara Vara. Det vore Drömmen.
Men för att bara kunna vara så måste jag få allt det andra gjort.

Och mitt i alltihopa vill jag kunna vara en god hustru, en bra vän, en bra mamma, en bra dotter, en bra syster.
Jag vill dessutom få lite ordning hemma, bortsett från plockandet. Göra om, göra nytt, måla, fixa och trixa.

Vardagsromantik är nåt jag längtar efter. Hur får man det, hur hinner man det, hur gör man?
Tiden framför datorn vill jag ha kvar. Jag behöver skriva av mig lite. Jag har många intressen som har med datorer att göra. Hemsidor, bloggen, bilder, foton. Och så det som måste göras, räkningar, kontakter, kolla-upp-grejor.

På nåt sätt får man ju det mesta att gå ihop. Men nåt blir lidande. Oftast jag själv.

En del brukar säga att det är typiskt måndag. Kanske det är så.
Jag vill berätta om min måndag än så länge. Jag berättar den genom en tidslinje.

• 05.15 Klockan ringer
• 05.40 Pallrar mig upp. Fanny vaknar samtidigt och får välling som hon nästan dricker upp. Resten häller hon ut på golvet.
• 06.00 Fanny är påklädd. Dags att väcka Lovisa. Hon är för en gångs skull lättväckt.
• 06.20 Sätter mig med Lovisa och äter en frukost. Inte sugen på gi, det blir macka med o’boy.
• 06.45 Alla påklädda och klara för att gå till bilen. Konstaterar att kupévärmaren inte gått igång. Snö, frost och is på hela bilen. Alla dörrar är fastfrusna. Förbannade lister. När ska jag komma ihåg att silikona dom?
• 06.55 Efter många ihärdiga försöka har jag lyckats öppna förardörren och dörren på Lovisas sida. Men Fannys dörr vägrar att öppna sig. Blir riktigt förbannad och känner att tårarna är på väg. Fanny har vid det här laget ramlat säkert 5 gånger. Det är snorhalt.
• 07.00 Kommer på att Ola jobbar hemma, han smet ut till snickarboa redan vid fem-tiden. Ska gå och hämta honom i min uppgivenhet. Ramlar såklart själv två gånger. Slår i samma höft båda gångerna. Nu är jag så arg och ledsen. Tårarna rinner. Stress över att inte komma i tid. Talar om för Ola att jag tänker inte åka till jobbet idag. Ingenting funkar.
• 07.10 Kommer iväg till dagmamman efter att ha upptäckt att det var låset som frusit på Fannys dörr. Gick enkelt att åtgärda genom att låsa och låsa upp en gång. Kupévärmaren hade inte gått igång för den hade stått på sladden vilket gjorde att säkringsknappen inte blev intryckt.
• 07.15 Framme hos Dagmamman. Parkerar självklart vid en vattenpöl. Men den var frusen. Trodde vi. Går igenom med ena foten, blir dyngsur. Lovisa ramlar och blir blöt längs hela ena benet och armen hon tar emot sig med. Pölen är säkert 20 cm djup visar det sig.
• 07.20 Lämnar barnen som nu är glada igen tack o lov.
• 07.55 Framme på jobbet. Borde varit här 30 minuter tidigare. Fortfarande less och svullen i ansiktet efter mitt utbrott.

Nu är mitt goda humör tillbaka och jag borde jobba eftersom jag inte har varit här på två veckor pga kurs och sjukdom. Men har tappat all arbetslust. Och hungrig är jag oxå eftersom det blev en så sketen frukost. Nåja, det ska väl ordna sig. Har en liten burk med nötter här som jag sitter och knaprar på.

Men vilken måndag!
Nu är jag så less på den här vintern, bara halka, dimma och grått trist väder. Ge mig åtminstone snö och lite sol.

En relativt ny bloggvän har bara försvunnit.
Det känns väldigt tråkigt.
Vad har hänt?
Bloggen är helt borta.
Usch, jag mår riktigt dåligt av det.
Jag mår dåligt för jag undrar hur hon mår.
Jag hoppas att allt ordnar sig för dig.