Men det går ju an med en laptop i knä så att man samtidigt kan göra nåt vettigt, som att bloggsurfa och skriva ett innehållslöst inlägg:-)
Dessutom påstår japanarna att det är den svenska kändiseliten som är där. Herrejösses, har vi inte fler kändisar att välja på, eller var det dom här som var billigast?

Och lite surt är det oxå att det kom ett reklamblad från MediaMarkt, med ”min” kamera, till samma pris men med väska och minneskort. Fast egentligen gör det ju inte så mycket, för jag har ett bättre minneskort, och ska skaffa mig en betydligt snyggare väska:-)
Och jag som gillar teknikprylar, eller lite iaf, har hittat en sååååå snygg mini-pc. Eller två egentligen, antingen vill jag ha en chokladbrun, eller en rubinröd. Hur snyggt låter inte det!?!
Dessutom var dom inte tokdyra, men ändå 4000 spänn, och det har jag inte över bara så där. Men man kan ju önska sig!

Nähä, nu kom Anna Book uthoppandes ur en låda, måste se det här!

• Den är bra, stadig, lagom höjd, billig osv.
• Den är också helt otroligt jävla mycket ivägen. Hela tiden!
• Den ska stå vid diskbänken så att barnen kan diska
• Den ska stå precis framför diskmaskinen så att man inte kommer åt
• Den ska stå precis framför sopskåpet så skräp samlas på bänken
• Den står mitt i hallen
• Den står mitt på golvet i köket

Allt resulterar i att jag slår i tår och fötter och blir rätt irriterad
Men, den hjälper oxå till väldigt mycket just genom att stå ivägen överallt, för att barnen ska kunna vara med i köket och för att kunna hämta saker själva som dom inte riktigt når.

Så, man är helt klart lite kluven vad det gäller denna praktiska pall.
Ska den få leva kvar eller inte?

Efter 5 år så lever den fortfarande. En del målarfärgsfläckar har den fått, nån extra inoljning, men det är allt, den överlever allt. Till och med ett atomkrig gissar jag på.

Jag är även rätt bra på latin. Det är bara att lägga till us på alla ord så blir det lite latinskt i mina öron. tex just pestiont, skulle kunna bli pestus ontus. Hör ni vad bra jag är på latin:-)

Såus litus piggus ärus egos idagus…

Emellanåt är mitt språk dessvärre lite mer som Yoda i Starwars, eller rätt ofta snarare.
Orden hamnar i fel ordning.
Mest när jag talar, men när jag skriver även ibland….
Vilket min man gärna tar chansen att reta mig för.
Men jag tror helt enkelt att jag har mycket att säga och vill säga det på så kort tid som möjligt. Man vet aldrig när man blir avbruten.
Och jag gillar inte att bli avbruten.

Lite sjukdomsstatus. Jag vet inte om jag har två halsmandlar eller en.
Febern har släppt. Tredje dagen med penicillin, nu borde det väl ändå vända.

Bene diagnoscitur, bene curatur -
Det som diagnostiseras väl, kan kureras väl

Ser nu att det skulle gå lika bra att avsluta orden med ur som med us. Men då blir det nästan lite isländska.
Korpur flygur, gästur, tungur knivur osv. Jag har en arbetskamrat som pratar flytande isländska. Han brukar bli mycket imponerad av mitt lingvistiska kunnande.

Absolut från ingenstans poppade den här melodin upp i huvudet. Ett gott minne från barndomen. Minns att jag tyckte verkligen om det programmet. Sagostunden.

Men är det inte märkligt. Varför poppade den här upp från minnesbanken, och varför just nu?

ensamma rosenskäran, lite vissen, trött och skadad av frosten. Men ändå vacker, en påminnelse om sommaren som det inte var så länge sedan vi hade.

Årstider

passerar så fort. Hinner knappt reflektera över dagen som varit och så är det redan sen höst. Hösten är för oss en hektisk tid, många födelsedagar som ska firas, ved som ska huggas inför nästa vinter, och den ska ju staplas också.

Våta drömmar

är mysigt, och skulle min man ha några skulle dom handla om vedstaplar som denna.

Fynd

vid färjan för några dagar sedan. En stackars ensam, övergiven och rostig cykel som ingen vill ha.