Posts Tagged ‘Familjen’
Är en filmreplik från en av mina favoritfilmer, Ombytta roller med Eddie Murphy och Dan Akroyd. Då sitter dom under en scen på tåget och E.Murphy utbrister på afrikansk engelska we’re moving, we’re moving!
Och det är precis det jag gör just nu. Sittandes i första klass och surfar på min lilla rosa. Borta bra men hemma bäst, så är det, nu längtar jag hem!
Pratade med min Loppan Lus på telefon förut, så frågade jag vem som skulle komma idag, –Du svarade hon, sen säger hon bara –Oj, nu gick en blomvas sönder…hej då!
Man undrar ju lite lätt vad som händer där hemma?
En kul helg har vi haft, jag och Marie. Mycket kul var det att få träffa bloggpolarna. Men väldigt skönt att få komma hem.
Tokshoppat har jag inte gjort, men lite grejer blev det ändå. 2 par solisar som jag tyckte att jag verkligen behövde av någon anledning, och lite andra grejor. Ungarna får lite smågrejor med också varsin tröja som det stor Storasyster respektiver Lillasyster på. Ganska vanligt kanske, men gulligt ändå.
Nu har jag en släng av åksjuka så jag måste sluta, men vi hörs igen.
/Katti
Så hette serien. Tack Louise!
Jag vet knappt om jag vågar skriva om våra utemöbler, vem vet vad som händer då?
Åkte tidigt i morse till Coop och bytte bordet med dom för korta benen. Kom hem och det nya bordet passar bra ihop med det andra. Tack o Lov!
Så börjar vi ta av allt skyddspapper på stolarna, och såklart, så är det en skruv som sitter löst. Ja, det är väl inget med det, men skruven satt löst av en anledning, det var nån stackare på fabriken som dragit gängpaj på den. Så, imorgon ska jag ta mig till Coop igen och byta stolen. Men vaddå, 1 av 8 stolar som har en liten skruv som är trasig, det är ändå helt okej med tanke på vad vi har fått utstå när det gäller dessa möbler.
Idag var det avslutning i kyrkan för förskolor i Vaxholm. Vi var där och tittade på Lovisa och hennes dagmamma och alla andra barn. Dom sjöng så fint alla barnen. Idas sommarvisa, Lilla snigel och Den blomstertid. Sen så var det lek och bus i en park i Vaxholm. Vi höll till vid en liten strand och såklart hade vi sandslottstävling. Alla lag vann varsin stor chokladkaka! Dragkamp hade vi både barn och vuxna. Jag i ena vuxenlaget och Ola i det andra. Trist nog vann Olas lag:-(
Eller ska jag vara glad för hans skull?
Näe det tänker jag inte!
Och så är det så, att när vi i den här familjen ändå är igång med alla olika sjukdomar, brutna kroppsdelar, trasiga möbler o.s.v. så kom det sig då att Fanny Lillasyster föll så olyckligt i kyrkan. Hon ramlade ner från kyrkbänken och träffade en eländeskrok för kläder med huvudet. Först trodde vi hon hade slagit i pannan, men det visar sig sen att hon slog i precis ovanför ögat, rätt på ögonlocket. Så hon har nu en klockren blåtira…
Kramers!
Pauser är välbehövliga. För alla. Även för Lillasyster, Här tar hon en power nap precis innan vi ska sätta oss och äta middag. Hon bara somnade liksom. Så skönt. Klart man sover skönt på den snygga kudden från H&M Home:-)
Och appropå middag, idag blev det våfflor. Inte världens bästa middag kanske, men väl så gott. Barnen åt på vanligt vis, dvs med sylt. Jag var sugen på nåt mer matigt och hade rökt lax, philadelphia ost och stenbitsrom på mina, mums va gott det var!
Tack snälla vänner och bloggvänner för era tröstande och peppande ord! Grät en extra skvätt när jag läste igenom alla. Det känns bättre idag, och även igår kändes det okej. Framför allt känns det bra för att jag har bestämt mig att jag måste ta tag i det hela.
Jag gick ner i tid för ett par månader sedan, bara ner till 85%, men det gör några timmar i veckan iaf. Men….ni vet ju hur det är. 15% mindre tid, men fortfarande lika mycket att göra. Dessutom jobbar jag mycket med support och service till personal och elever, vilket gör att det är många som rycker i mig hela dagarna. Jag tror aldrig jag har kunnat sitta ner och gjort färdigt någon uppgift på en gång så att säga. Det är alltid nåt man måste avbryta för. Det kan vara en av anledningarna till att kroppen/knoppen säger ifrån.
Den andra, eller några andra anledningar kan ju vara det gamla vanliga. Man kommer hem från jobbet, och inte nog med att man ska vara en schysst arbetskamrat som dessutom hinner klart allt och fixar det mesta så ska man oxå vara kokerska, hushållerska, städerska, hustru, MAMMA….och ja ni förstår. Helst ska man väl vara ”Kåt, glad och tacksam” oxå (citat från Yrrol).
Men jag får inte ihop det. Mitt i allt det här ska man ha tid för sig själv, tid tillsammans med maken, och dessutom kvalitetstid med barnen.
Hur FAN ska det gå till?
Det är väldigt svårt att sålla bort nåt av ovan nämnda. Jobba måste jag, vi har inga miljoner på banken. Hustru vill jag vara. Mamma vill jag definitivt fortsätta att vara. Det skulle vara kokerskan, hushållerskan och städerskan som får stryka på foten då. Men jag vet inte hur det ska gå till heller. För om det ska bli gjort måste vi jobba ännu mer så att vi har råd att anställa. Jag funderade ett tag på om jag kan anställa mig själv. Hushållsnära tjänster ni vet. Och det vore ju dessutom toppen om jag kunde göra avdrag för det:-)
Nä, det är klart vi får ihop det här.
Nu kanske nån tänker, men karln i huset då, vad gör han? Jo han gör allt annat. Ser till att vi har tak över huvudet, ved att värma oss med, servar bilar, jobbar heltid, jobbar extra, tar hand om barn, plus att han faktiskt gör en massa av det som jag oxå gör. Det enda han inte gör så mycket är nog matlagningsbiten, och det är helt okej att han inte gör det. För jag vill inte äta spaghetti och köttfärssås varenda dag. Eftersom det råkar vara hans paradrätt:-)
Imorgon, måndag. Då ska jag åka till jobbet, försöka sätta mig en stund och skriva ner vad jag gör på dagarna. Sen ska jag begära ett möte med chefen…
Efter arbetstiden är slut, runt 15-tiden, så ska jag ta mig ett välunnat träningspass. Jag har inte tränat på mer än 1 månad. Behöver känna lite endorfiner på språng i kroppen. Sen, ska jag åka hem till min familj. Det låter väl inte som att det är för mycket på en dag. Men det jag inte ska göra, det är att säga -Jag fixar det, det är lugnt!
För det är några ord jag är väldigt bra på att säga.
”Ett typiskt tecken på utmattningssyndrom är en kolossal trötthet – både psykisk och fysisk – som inte kan vilas bort. Det är också vanligt att patienterna rapporterar kognitiva (tankemässiga) besvär som koncentrations- och minnessvårigheter. Bland de fysiska symtomen finns, förutom trötthet, även muskelvärk, hjärtklappning, magproblem, yrsel, synrubbningar och överkänslighet för exempelvis ljud, ljus och lukter. På det känslomässiga planet förekommer ofta irritation, depressivitet och känslomässig instabilitet, det vill säga skarpa pendlingar mellan olika känslor. En viss typ av personer anses löpa en förhöjd risk att drabbas av utmattningssyndrom. Det handlar om kreativa, ambitiösa, perfektionistiska och emotionellt engagerade individer med stort behov av uppskattning, som har svårt för att delegera, svårt att säga nej till merarbete och som befinner sig i hierarkiska organisationer som till exempel vård, omsorg, skola. Kvinnor mellan 35 och 50 år är överrepresenterade i denna kategori.”
Texten i sin helhet kan läsas här
Allt som är markerat med fet stil, det kunde ha varit jag.
Till nåt mycket roligare. Idag har jag varit på loppis. En rätt stor sådan ute på Värmdö. Fyndade lite smågrejor. Söta assietter i pressglas ( pressglas är en favorit hos mig), uppläggninsfat i nysilver så att jag kan matcha besticken, en liten turkosa skål, perfekt till smågodis och en film till Loppan (snövit som är sönderspelad sen tidigare, så det var på plats med en ny). Allt det här fick jag för 80 kr.
Sen tog vi oss vidare till Gustavsberg där dom har fabriksförsäljning av bla röstrand, iittala, gustavsberg, orrefors mfl. Fyndade snygga iittala-ljustakar, en bricka, paraplyer till ungarna och lite annat smått och gott. Det hela blev inte så dyrt då min snälla Mamma sponsrade med ljusstakarna:-)
Se så fina, två mossgröna och en hallon, passar perfekt till mina gröna soffor och rosa ryamatta i tv-rummet.

Tänkte på det här med att dagarna bara rullar på i samma anda. Det berömda ekorrhjulet.
Det är ju nåt som är väldigt svårt att komma ifrån. För samtidigt som jag vill komma härifrån så är det ju så att jag har valt att leva det här livet. Och för det mesta tycker jag väldigt mycket om det. Jag är en rutinmänniska. Det bara är så. Jag vill leva för mina barn och med min familj.
Men ibland så bara ruttnar jag på alltihopa. Konstigt nog så får jag dom här känslorna rätt återkommande, ungefär vid den här tiden samma månad. Visst är det märkligt;-)
Och innan jag kommer på orsaken så mår jag så dåligt. Och det värsta är att jag glömmer bort från gång till gång och undrar varför jag tycker att allt är skit.
Och det kan vara så oxå att det är sportlov och jag har jobbat på som vanligt, många av våra vänner åker till fjällen eller andra roliga ställen. Känns lite som om att man är lämnad kvar. Men samtidigt, vi har inte dom pengarna och väljer att vara hemma och fixa och vara med varandra istället. Så egentligen är inte allt skit, det bara känns så emellanåt. Och så måste man väl få känna ibland?
Idag känns det lite lättare. Vi var på en trevlig, rolig och underbart god middag igår. Vi fick underbara potatiskakor med parmesan och som var inlindade i bacon, till det var det helstekt fläskfilé och gräddfräst savoykål. Och det sistnämnda, det är nåt som jag bara skulle kunna dö för. Nä, inte så drastiskt, men jag tycker det är så sjukt gott!
Och till allt det här goda fick vi en underbar rödvinssås. Väldigt mätta och belåtna slog vi oss ner i soffan för att spana in melodifestivalen. Då ska vi äta dessert. Hur ska den få plats?
Till dessert fick vi chokladmousse med bitar av mörk choklad och hasselnötter i, och några varma hallon på toppen. Mmmmm. Är fortfarande mätt när jag tänker på det.
Nu är det ju inte bara maten som fick mig att må bättre, det var skönt att få babbla lite med goda vänner och med vänner som är ungefär i samma fas som en själv i livet.
Idag ska Loppan till samma goda vänner och leka. Vi andra i familjen ska till Antikmässan i Kista. Det ska bli kul, har aldrig varit på en antikmässa. Har mest sprungit runt på loppisar och andra återbruksaffärer. Vi ska framför allt titta på silverbestick. Varför det?
Jo, jag som tycker det är kul att laga mat och att duka fint därtill, tycker att det saknas nåt när man lägger fram sina gamla vanliga tråkiga rostfria och fläckprydda bestick. Inget fel i det, men vi har inga finbestick så att säga. Och jag skulle vilja ha såna gamla där kniven ser jättestor och tung ut, men som i själva verket är superlätta. Såna vill jag ha.
Och det bästa, om jag hittar några som jag tycker om så är det tänkt att jag ska få det i födelsedagspresent från mina svärföräldrar. Så då blev det plötsligt ännu roligare att gå på mässa med mina svärisar:-)
När det gäller maten igår så har jag efterfrågat receptet, så det lägger jag ut så fort jag får det.
Det var härliga Marie och hennes familj som bjöd på allt det smarriga igår.
Kramar från en betydligt lättare-i-sinnet-Katti, och dessutom skiner solen över oss här idag!





