Charmigt…

En bild på min underbart vackra dotter, 1 dag gammal. Det är Loppan Lus som kommit till världen. Det är snart 6 år sedan.

Den här bilden symboliserar sömn. Jag somnade bredvid Loppan igår, hon ville att jag skulle ligga där hos henne ett tag. Det gjorde jag så klart gärna, det är inte så ofta det händer. Jag somnade såklart. Ola kom och väckte mig en stund senare med orden, – du somnade visst.

Det enda jag orkade göra var att kliva upp, ta av mig kläderna och lägga mig igen. Så skönt, jag somnade med andra ord strax innan 21 igår och det var länge sedan. Jag ska nog göra om proceduren ikväll. För så glad och pigg som jag varit idag, det har jag inte varit på flera veckor.

Viktväktarmöte var det igår, det var ju måndag. –0,4 kg visade vågen från förra veckans vägning. Inte någon jätteskillnad, men helt okej ändå. Jag vet att jag slarvade massor förra veckan, det blir lätt så när jag är inne i en lite sämre fas så att säga. Dessutom hade vi ju pyjamasparty i lördags, japp, även vi vuxna hade pyjamas. Det fanns en hel del snacks och godis framme då till småbrudarna, och mina fingrar bara kunde inte hålla sig därifrån. Men den här veckan är det andra bullar som gäller. Eller inga bullar alls snarare. I alla fall om jag någon gång ska få bort den som verkar vara en permanent bulle mitt på magen. Och nej, jag har inte någon bulle i ugnen, även om det är några som frågar det. Det är endast en fläskbulle.