Bloglovin
Glad och nöjd
Fasen va skönt!
Sitter här i soffan och känner mig glad och nöjd.
Jag har gått runt med ungarna på en liten påskkärring-turné under eftermiddagen, då vart det lite illa under en stund. Men då fick dom stora tjejerna fortsätta själva så gick jag hem med Fanny. Dom stora tjejerna, Loppan och hennes kompisar, hade lite olika viljor och eftersom jag råkade vara med så vände sig alla till mig så fort det var nåt. I vanliga fall hade jag väl inte brytt mig nämnvärt, men nu orkade jag liksom inte. Så jag gick hem.
Hem och vände pannkakor i parti och minut. Vilket var rätt skönt, bara stå där vid spisen och passa pannkakor. Maken fick sköta resten vilket han gjorde strålande. En mycket kär vän och hennes barn kom och hjälpte oss att äta upp alla pannkakor och det var skönt att surra lite med henne.
Så nu när dom har gått hem, känns det både skönt för att jag kan bara sätta mig och ta det lugnt, men också skönt för att jag mår relativt bra förutom snuvan och en anings huvudvärk, men den vet jag att den går över om ett tag.
Läkaren ringde idag, hon sa att jag var ”frisk i blodet” :-)
Skönt på nåt sätt ändå, även om jag nästan ville att det skulle vara nåt. Men alla värden var toppen!
Och hon tyckte jag hade kommit en bra bit på väg med att styra upp vardagen lite.
Har ju bestämt att Gi får vänta, träningen får vänta, tar lite promenader på kvällen istället, vilket är mycket lättare nu när det börjar bli ljust lite längre på kvällarna.
Dessutom har Loppan sovit i sin säng hela nätterna nu i tre dagar. Suveränt!
Hon fick ett litet paket efter dom första två nätterna och om hon sover i sin säng alla nätter fram till påskafton så ska hon få ett större paket. Hon är så söt, hon kommer in på morgonen nu runt 6-tiden och frågar -Mamma, har jag sovit hela natten nu?
Så nu är det bara Lillasyster som vi ska få ordning på:-)
Men hon är så liten fortfarande och hon kommer inte varje natt, kanske varannan, ibland var tredje. Så det är helt okej.
Imorgon Långfredag, ingenting planerat. Hoppas på bra väder, vill vara ute lite. Inte fixa och dona nåt utan bara vara ute. Kanske att jag börjar tömma växthuset lite på det som har vinterförvarats där, som cyklar och utemöbler, men det är ju bara ett trevligt jobb.
Vad ska ni göra imorgon på den längsta fredagen på hela året?
Däppt i däsan
Lite tårar
Lyssnade på den här imorse i bilen, den är så fantastiskt fin. Blev alldeles rörd och tårögd fast jag hört den hundratals gånger. Jag gillar Dolly Parton, trots att jag är en rocktjej:-)
Just den här sjunger hon så otroligt mycket bättre än Whitney Houston, dessutom är det ju Dolly som skrivit den.
Supermorsa
Iklädd häxhatt, svärd, nattlinne och mitt linne ovanpå, ut och in dessutom, så börjar hon gå loss på mattan och slår och har sig. Gissa om kameran åkte fram fort och skrattade gott gjorde vi allihopa!
Tack för alla goda råd och tips och för all medkänsla.
Finns det ett annat ord för trött?
Så trött och slut.
Ett kort inlägg tror jag att det blir.
Läkaren igår, gick väl bra. Men jag fick inte sagt allt det jag ville. Och det berodde enbart på mig, läkaren var jättebra, men eftersom jag har så svårt att hålla tårarna borta så gick det inte så lätt att prata. Och det var jag väldigt besviken över när jag kom hem, men i efterhand så känns det ändå okej, det viktiga var ju att jag skulle få ta lite prover.
Prover har jag varit iväg nu på morgonen och tagit, man skulle vara fastande i 12 timmar innan. Svaren kommer förhoppningsvis på torsdag, annars blir det väl efter påsk.
Men jag tror inte det kommer att visa något.
Jag tror mest det handlar om stress och trötthet.
Dom nätterna jag har sovit i ett streck sen lillasyster kom kan jag räkna på handens fingrar.
I det stora hela så känns det som att sen jag blev inlagd för gallsten och pankreatit i december -07 så har jag liksom inte kommit ikapp.
Lillasyter var 5 månader gammal då, hon fick inte var med på sjukhuset och jag var tvungen att helt sluta amma. Vilket jag inte ville. Det var ett ganska stort trauma tror jag för mig. Och sen dess då så har jag liksom aldrig fått komma ikapp känns det som.
Men nu har både jag och maken fått upp ögonen lite och försöker göra lite små ändringar i vardagen och så. Men det kommer väl att ta tid innan jag känner att jag är på banan igen.
Jag har tagit ut träningsväskan ur bilen, jag orkar juändå inte träna och då får jag bara dåligt samvete när jag ser den. Jag skiter faktiskt i allt vad Gi heter just nu. Vräkte i mig en kebabtallrik med massor av pommes frites igår….
Men det känns ändå skönt, för det är två måsten som jag har lagt åt sidan.
Bli smal och snygg, det får komma när jag har lust igen.
Dessutom, har jag förstås blivit sjuk igen. Så jäkla tvärförkyld. Näsan rinner, ögonen rinner och ändå är jag så täppt i näsan att jag knappt kan prata. Skit är vad det är!
Det är ta mig tusan inte lätt att arrangera en syskonbild. Eller själva arrangemanget är väl inte så svårt, men ungarna ska ju vilja vara med också. Tillslut gav lillasyster upp och gick iväg. Rätt så sur vill jag lova. Men det blev rätt bra bilder ändå tycker jag. Det är ju klart roligare när man sätter ihop dom som ovan än om man skulle se dom en och en.
Rackarns vad fint väder vi hade igår. Loppan hade kompisar hemma på eftermiddag och dom satt ute på altanen och målade iklädda endast t-shirt och trosor. Barnen verkligen älskar när som slipper alla eländiga vinterkläder. Och jag gillar också när jag slipper alla eländiga vinterkläder. Det är ju kul att se sina barn i annat än ullunderställ, vilket är deras obligatoriska klädsel under vinterhalvåret.
Jaha, lite kort om min psykiska hälsa då. Fick psykbryt i morse för absolut ingenting. Nåt så enkelt som att jag tappade en lite plastskål rakt ner på min nybredda smörgås fick mig att tappa fattningen helt. Det är inte kul när man inte känner att man har koll på läget.
Men imorgon är det dags för läkarbesök, jag hoppas verkligen att är nåt som fattas mig, som järn eller liknande. Det är i alla fall något att ta på. Visar sig proverna normala så är det väl bara att bita ihop och försöka reda ut situationen på något sätt.
Nu har jag en liten längtan till torsdag den här veckan. Då ska vi hämta vår nya bil.
Eller ny är den inte, men den är ny för oss. Men ganksa ny är den ändå, det är en Toyota Corolla Verso från -08, så den har ju bara ett år på nacken, eller på hjulen kanske det heter…
5000
Såg just att antalet besök sedan jag började blogga, eller iaf sen jag började blogga hos Blogspot, har just nått antalet 5000!
Det trodde jag verkligen inte när jag började blogga för snart ett år sedan.
Jag vill verkligen säga nåt som kan visa min glädje och tacksamhet, eller tacksamhet, jag vet inte om det är rätt ord. Men jag är hur som otroligt glad att ni vill läsa min blogg och ännu roligare är det att det finns dom som vill kommentera och vara en del av mitt liv genom att läsa min blogg.
Det känns verkligen som att jag känner många utav mina läsare.
Tack, ni är guld värda!
Vilket tacktal det blev, blev nästan lite pinsamt ju:-)
Kalabalik i köket
Man kan lätt tro att vi har det lite småkyligt hemma och att det dessutom serveras iskall välling.
Men nä, så här såg Fanny ut igår när det var dags att gå till sängs. Plötsligt skulle både jumpaskor, ryggsäck och vintervantarna på. Och inte ville hon ta av sig det heller. Men tillslut så fick vi henne i säng, något förbannad…hon alltså, inte jag.
Är hemma idag, det blev en jobbdag igår trots allt. Men nu ligger jag i soffan och gör så lite som möjligt, med en molande huvudvärk och jäkla hosta som kom krypande igår.
Ni vet dom här måstena som kanske snarare är viljor. som tex att jag vill dammsuga, men måste jag?
Jag kan berätta att nu måste jag dammsuga. Vaknade imorse och funderade på vad för slags ringsignal jag hade egentligen, eftersom jag trodde det var telefonen som ringde. Kommer efter tag på att det är inte telefonen, det är nere i köket det låter. Det är en fågel inne i mitt kök. Inte död, utan flyger runt och piper och skriker om vartannat. Orkar inte gå ner just då för att titta på spektaklet utan tänker att katterna får väl för f-n göra jobbet ordenligt om dom nu ska hålla på.
Nån timme senare går jag ner och ser förödelsen. Fjädrar ta mig tusan överallt!
Men jag hittar ingen fågel och än mindre några fågelrester. Sen ser jag den, en stackars koltrast som sitter i fönstret skräckslagen. Och katterna ligger på golvet och bryr sig inte ett dugg.
Så det ar ju bara att öppna fönstret så flög den iväg. Inte skadad på nåt sätt, förutom ett gäng fjädrar som inte längre sitter på den fågelns kropp…
Så, jag måste faktiskt dammsuga idag. Men sen….
Förtydligande:
Vi har kattlucka och jag misstänker starkt den ena katten. Att han burit in den stackars pippin och sen tyckte han väl inte att det var nåt kul längre när fågeln satt på fönsterbrädan och inte ville flyga runt mer…
Senaste