Lillasyster på Titanic
Ni vet den där klassiska bilden från filmen Titanic, där Kate Winslet står i fören på det stora fartyget. Här ovan har vi Fanny, i aktern på en Waxholmsbåt. Likheten är ju slående!
Det får vara dagens inlägg, jag är så toksnorig och däppt i däsan att det inte är speciellt kul. Söndersnyten är den också så jag är alldeles rödnäst. Katti med röda mulen…
Kort och innehållsrikt inlägg, det är så det ska va!
(ni hör att ironin flödar ikväll va?)
Kram!
Foto

Bilder från vår “lugna” hemmadag.
Så här blir det
Gissa varför jag inte låter barnen välja kläder själva…
Så snygg är hon lilla Fanny Lillasyster i strumpbyxor, blöjtrosor både på rumpa och huvud.
Nu var det här efter att vi varit ute en hel dag, så det gjorde inte så mycket. Det vara bara kul!
Nu väntar godisskålen och Mamma Mia på mig. Den filmen kan jag se hur många gånger som helst. Jag har hittills bara sett den 4 gånger…
Högläsning för Dockan

En bra söndag har det varit idag. Vi har lyckats minska tvättberget under helgen, bytt alla sängkläder, sotat skorstenen, fikat hos grannar, städat huset, tömt poolen. Ja, sånt man brukar göra när man är ledig:-)
På bilden är det Lillasyster som läser en bok för dockan. Hon har bäddat på golvet med hjälp av en diskhandduk, docklakan och en filt. Sen var det stort sjå med att få ner sig själv och dockan under filten. Väl på plats så började hon “läsa”.
Ljusen är tända i tv-rummet nu, så mysigt på nåt sätt. Samtidigt som man kan konstatera att hösten är på väg. Men det har ju varit kanondagar och det är bara att hoppas på att hela hösten blir så här underbar.
Igår var jag och barnen till Rönninge By, en lantgård med olika djur och det bästa, en våffelstuga. Allt gick hur bra som helst hela dagen, ända tills vi skulle åka hem. När barnen är inpackade i bilen så upptäcker jag att Fannys jacka är borta. Fasen, favvo-jackan, och som också är arvegods från Lovisa. Jag gillar verkligen den jackan, den är som en munkjacka fast utan luva, dessutom är det en Polarn o pyret-jacka. Så jag blir lagom upprörd, eller inte så lagom, ganska förbannad faktiskt. Och genast så börjar jag känna den här märkliga känslan i bröstet, när saker går mig emot och jag inte orkar hålla känslorna i styr. Men istället för att börja gråta så tar vi bilen och åker hela vägen fram till gården, fast man inte får, det är en grusväg på 2 km som endast traktorer och gårdens bilar får köra på. Men jag hade då verkligen ingen lust att gå hela vägen tillbaka.
Väl där och efter att ha mött många konstiga blickar längs vägen så springer jag runt på gården och hittar tillslut jackan. Troligtvis så har väl Fanny dragit fram den under vagnen utan att jag har märkt det. När jag sitter i bilen igen så kommer tårarna. Nu, när det egentligen borde vara lugnt, jackan är ju tillbaka. Det tog ett tag innan jag blev lugn igen. Idag förstår jag inte varför jag blev så upprörd, men då, där när jag var trött efter hel dag själv med barnen så var det dödsjobbigt.
Idag har allt gått strålande, förvisso så har Loppan var hemma hos kompisar nästan hela dagen och Lillasyster sov i vagnen på eftermiddagen i mer än 2 timmar. Så det har ju varit väldigt lugnt. Vilket har varit skönt, eftersom det är måndag snart och jobbdag.
Och apropå måndag och jobbdag så är det även viktväktarna i morgon. Säger ingenting om nånting när det gäller det. Jag är så jäkla godissugen hela tiden och har haft väldigt svårt att låta bli. Men vi får väl se imorron, jag har haft fel förut.
Ha en mysig kväll nu!
Passion

Här är den. Passionsblomman.
Det var lite olyckligt igår när jag skulle ta bilden, hann ta den här, sen la plötsligt kameran av. Eller den la inte av helt, den vägrade bara ta kort. Mycket mystiskt. Men vad tusan, jag kunde ju ta fler kort idag, om jag fick batteriet lite laddat. Trodde jag, för i dag blommade den inte. Måste läsa på om passionsblommor, det kanske är så att det är lite som blomman för dagen. Så det här är enda bilden som finns. Men den blev helt okej. Det finns några knoppar som inte slagit ut helt ännu, så förhoppningsvis blir det fler bilder.
Annars så flöt dagen på ganska bra. Några vänner med deras barn var här och vi badade och solade lite. Det blev lite, för plötsligt bestämde sig den där stora lampan ni vet att gömma sig. Så istället för att sitta i en solstol med filt på och frysa så blev det en tur till Willys för inhandling av mat. Skönt, nu är kylen full av nyttiga grejer.
I morgon blir det dock lite onyttigt. Det är dags för årliga kräftskivan i området. Inte för att kräftor är onyttigt, men det man dricker till är ju inte världens hälsosammaste direkt. Men det ordnar sig nog.
Ha en bra kväll!
Segern är vår!
Ja men visst blev det så!
Vi fick med oss en pokal hem. Det var min kära make som vann matchen mellan grabbarna. Min svägerska tog hem pokalen för tjejerna. Barnen, ja, där vann ju alla förstås!
Ovan är det Lillasyster som är i full färd med att kasta stövel. Den ska in i nåt av facken på bocken. Det stora, 5 poäng, det lilla 10 poäng. Där tog maken 15 poäng! Själv tog jag inte ett enda.
Jag nämnde nåt om att vi eventuellt skulle sova kvar eller så skulle jag köra hem. Men när vi kom dit så var det så fint väder och det var så trevligt att stå i solen med ett glas bubbel i handen. Så då bestämde vi oss för att sova kvar. Men av nån anledning så tappade maken sugen på att dricka, vilket är helt otroligt, så det slutade i alla fall med att vi åkte hem. Men Loppan Lus blev kvar, hon hade bestämt sig för att sova kvar och så blev det.
Kräftorna var goda. Dom svenska, smålandskräftor hette dom, var fantastiskt goda. Väldigt fint kött, kändes nästan som hummerkött i konsistensen. Så dom kan jag varmt rekommendera. Dom andra, ica’s jumbo, orkade vi inte äta igår så dom har vi ätit idag till middag. Dom var okej, lite blöta, men helt okej smak.
Idag har vi varit på 6-års kalas med massor med hembakt fikabröd. Det var blåbärsmuffins, chocolate cookies, kladdkaka mm. Allt hade kära Marie bakat själv. Det var nog sista fikafrosseriet på ett tag nu. I morgon ska jag på viktväktarmöte efter jobbet. Än så länge så känner jag mig tyvärr inte så taggad, men jag hoppas jag blir det efter i morgon.
I morgon, måndag. Första jobbdagen på 6 veckor. Det ska nog gå bra, eller det är jag rätt övertygad om att det kommer göra. Jag kan ju mitt jobb. Men jag känner någonting annat. Inte bara för att semestern är slut och det skulle vara någon form av jobbångest. Det är nåt mer. Jag känner litegrann som jag gjorde tidigare i våras. Sommarens intensiva schema börjar nog komma ikapp mig. Jag börjar mer och mer känna mig utmattad som det heter. Gå-in-i-väggen-syndromet är ett för starkt ord. Men utmattningssyndrom är det ord som passar in på mig. Dessutom så blir det inte lättare av att man har dessa kvinnliga hormoner som ska till att öka i mängd någon gång i månaden. Vet inte hur många gånger som gråtit idag. För ingenting egentligen. En viss allergi har jag alltid haft för gnälliga barn, men nu är den extrem. Det är precis som om barnen känner på sig att det är något och bara för det så gnäller dom extra mycket. Eller så är det jag som är känsligare än vanligt.
Så faktiskt så känns det rätt bra att Loppan ska till fritids, Lillasyster till dagmamman, maken till sitt jobb och jag till mitt. Vi behöver komma ifrån varandra lite. Semester i all ära, men det blir väldigt intensivt umgänge.
Och med det så säger jag god natt. Måste komma i säng i tid idag. Vi ska upp kl. 06.00
Kram alla!
Trist fredag förvandlades
En puss någon?
Fredagskvällen igår höll på att bli en helt vanlig fredag. Jag frågade maken om vi hade några planer igår på eftermiddagen. – Nja, inte vad jag vet säger han. Det är nåt program på Discovery som jag tänkte se. Nu tyckte inte jag att det var nåt sätt att fira vår sista semesterfredag. Så vips så hade jag ringt och bjudit över lite grannar på en spontan grillkväll. Vi blev 6 vuxna och 6 barn, och väldigt trevligt hade vi!
Så fredagen blev inte så trist som den höll på att bli. Idag skiner solen och jag ska försöka vara ute och njuta lite av den idag. Men jag ska också göra den där västerbottenpajen till ikväll. Vi ska vara borta redan kl 16, och det är ju inte så många timmar kvar. Det blir tyvärr så när man sover alldeles för länge på morgnarna. Vi ska på kräftskiva med traditionsenlig femkamp som mina svärföräldrar anordnar varje år. Pilkastning, spikning, kasta stövel mm. Tänkte att vandringspokalen skulle komma till vår familj i år…
Kräftor har vi förstås redo. Vi har två sorter, dels småländska färska och även Ica´s frysta jumbokräftor. Till barnen har jag gjort det enkelt för mig, färdigskalade på burk:-) Så får vi se vilka som är godast. Vi hade först tänkt att sova kvar, men efter grillningen igår med tillbehör så känner jag att det där med att köra ikväll, det göra jag gärna. Det är skönt att komma hem. Dessutom är det sista dagen på semestern i morgon och barnens alla grejor ska packas i ordning. Men, men, allt kan ändras under kvällen. Känner jag för en cider eller ett glas vin så kan jag ta det så sover vi kvar istället.
Snart måndag apropå sista semesterdagen. Då ska jag som en gammal klyscha försökta ta tag i mina extrakilon. Har bestämt mig för Viktväktarna, men jag har inte alls känt mig taggad. Men efter att precis ha pratat med Marie, så känner jag mig lite mer taggad. Jag vill verkligen få bort den här övervikten, bara sådär en 15 kilo mindre vore toppen. Det är inte kul att se sig själv på kort, än mindre få frågan om man är gravid:-(
Så, viktväktarna it is!
Kram alla, pajgörandet väntar.

Senaste