Den sista

ensamma rosenskäran, lite vissen, trött och skadad av frosten. Men ändå vacker, en påminnelse om sommaren som det inte var så länge sedan vi hade.

Årstider

passerar så fort. Hinner knappt reflektera över dagen som varit och så är det redan sen höst. Hösten är för oss en hektisk tid, många födelsedagar som ska firas, ved som ska huggas inför nästa vinter, och den ska ju staplas också.

Våta drömmar

är mysigt, och skulle min man ha några skulle dom handla om vedstaplar som denna.

Fynd

vid färjan för några dagar sedan. En stackars ensam, övergiven och rostig cykel som ingen vill ha.

One Response to “Våta drömmar”