Charmigt…

Ja men visst blev det så!
Vi fick med oss en pokal hem. Det var min kära make som vann matchen mellan grabbarna. Min svägerska tog hem pokalen för tjejerna. Barnen, ja, där vann ju alla förstås!
Ovan är det Lillasyster som är i full färd med att kasta stövel. Den ska in i nåt av facken på bocken. Det stora, 5 poäng, det lilla 10 poäng. Där tog maken 15 poäng! Själv tog jag inte ett enda.

Jag nämnde nåt om att vi eventuellt skulle sova kvar eller så skulle jag köra hem. Men när vi kom dit så var det så fint väder och det var så trevligt att stå i solen med ett glas bubbel i handen. Så då bestämde vi oss för att sova kvar. Men av nån anledning så tappade maken sugen på att dricka, vilket är helt otroligt, så det slutade i alla fall med att vi åkte hem. Men Loppan Lus blev kvar, hon hade bestämt sig för att sova kvar och så blev det.

Kräftorna var goda. Dom svenska, smålandskräftor hette dom, var fantastiskt goda. Väldigt fint kött, kändes nästan som hummerkött i konsistensen. Så dom kan jag varmt rekommendera. Dom andra, ica’s jumbo, orkade vi inte äta igår så dom har vi ätit idag till middag. Dom var okej, lite blöta, men helt okej smak.

Idag har vi varit på 6-års kalas med massor med hembakt fikabröd. Det var blåbärsmuffins, chocolate cookies, kladdkaka mm. Allt hade kära Marie bakat själv. Det var nog sista fikafrosseriet på ett tag nu. I morgon ska jag på viktväktarmöte efter jobbet. Än så länge så känner jag mig tyvärr inte så taggad, men jag hoppas jag blir det efter i morgon.

I morgon, måndag. Första jobbdagen på 6 veckor. Det ska nog gå bra, eller det är jag rätt övertygad om att det kommer göra. Jag kan ju mitt jobb. Men jag känner någonting annat. Inte bara för att semestern är slut och det skulle vara någon form av jobbångest. Det är nåt mer. Jag känner litegrann som jag gjorde tidigare i våras. Sommarens intensiva schema börjar nog komma ikapp mig. Jag börjar mer och mer känna mig utmattad som det heter. Gå-in-i-väggen-syndromet är ett för starkt ord. Men utmattningssyndrom är det ord som passar in på mig. Dessutom så blir det inte lättare av att man har dessa kvinnliga hormoner som ska till att öka i mängd någon gång i månaden. Vet inte hur många gånger som gråtit idag. För ingenting egentligen. En viss allergi har jag alltid haft för gnälliga barn, men nu är den extrem. Det är precis som om barnen känner på sig att det är något och bara för det så gnäller dom extra mycket. Eller så är det jag som är känsligare än vanligt.

Så faktiskt så känns det rätt bra att Loppan ska till fritids, Lillasyster till dagmamman, maken till sitt jobb och jag till mitt. Vi behöver komma ifrån varandra lite. Semester i all ära, men det blir väldigt intensivt umgänge.

Och med det så säger jag god natt. Måste komma i säng i tid idag. Vi ska upp kl. 06.00

Kram alla!