Ego

Jag, för den här bloggen handlar mest om Jag. Ibland om mina barn, ibland om min make. Men mest om Jag. Det Jag upplever, det Jag tänker, det Jag vill skriva. Jag är Katarina. Född -72 mitt i november. Rätt så mycket Skorpion. Enligt astrologin - Beslutsam, Flitig, Charmig, Elegans... "Skorpionens energi brukas till förändring, en intensiv kraft, som bryter ner för att ge möjlighet till att bygga upp något helt nytt. Skorpionens tecken associeras i hög grad till starka, intensiva känslor. Känslor som ofta är irrationella och komplexa, så att de är svåra att förklara med ord för andra."

Bloglovin

bloglovin

Senaste

  • Frida-FantastiskaMamman: Det låter som livet för en småbarnsmamma ;) Kramar<3
  • Popprinsessan: Din stackare! Hoppas att du piggnar till så att du kan göra bra affärer...
  • Fröken Isakson: Oj, vad mycket du fått gjort. Känner ångest krypa på. Borde nog slita...
  • Anna: Roligt med en massa olika dekorationer till naglarna! Ska iväg och få mina fixade...
  • Åsa: Inte är det kul inte. Tilde likadan. Blir hemma imorgon med sen hoppas jag det är...

Bloglista

Arkiv

Besök

är online

har tittat in idag

har tittat in i veckan

har varit här sen start

Det kunde varit jag

Pauser är välbehövliga. För alla. Även för Lillasyster, Här tar hon en power nap precis innan vi ska sätta oss och äta middag. Hon bara somnade liksom. Så skönt. Klart man sover skönt på den snygga kudden från H&M Home:-)

Och appropå middag, idag blev det våfflor. Inte världens bästa middag kanske, men väl så gott. Barnen åt på vanligt vis, dvs med sylt. Jag var sugen på nåt mer matigt och hade rökt lax, philadelphia ost och stenbitsrom på mina, mums va gott det var!

Tack snälla vänner och bloggvänner för era tröstande och peppande ord! Grät en extra skvätt när jag läste igenom alla. Det känns bättre idag, och även igår kändes det okej. Framför allt känns det bra för att jag har bestämt mig att jag måste ta tag i det hela.

Jag gick ner i tid för ett par månader sedan, bara ner till 85%, men det gör några timmar i veckan iaf. Men….ni vet ju hur det är. 15% mindre tid, men fortfarande lika mycket att göra. Dessutom jobbar jag mycket med support och service till personal och elever, vilket gör att det är många som rycker i mig hela dagarna. Jag tror aldrig jag har kunnat sitta ner och gjort färdigt någon uppgift på en gång så att säga. Det är alltid nåt man måste avbryta för. Det kan vara en av anledningarna till att kroppen/knoppen säger ifrån.

Den andra, eller några andra anledningar kan ju vara det gamla vanliga. Man kommer hem från jobbet, och inte nog med att man ska vara en schysst arbetskamrat som dessutom hinner klart allt och fixar det mesta så ska man oxå vara kokerska, hushållerska, städerska, hustru, MAMMA….och ja ni förstår. Helst ska man väl vara ”Kåt, glad och tacksam” oxå (citat från Yrrol).
Men jag får inte ihop det. Mitt i allt det här ska man ha tid för sig själv, tid tillsammans med maken, och dessutom kvalitetstid med barnen.
Hur FAN ska det gå till?

Det är väldigt svårt att sålla bort nåt av ovan nämnda. Jobba måste jag, vi har inga miljoner på banken. Hustru vill jag vara. Mamma vill jag definitivt fortsätta att vara. Det skulle vara kokerskan, hushållerskan och städerskan som får stryka på foten då. Men jag vet inte hur det ska gå till heller. För om det ska bli gjort måste vi jobba ännu mer så att vi har råd att anställa. Jag funderade ett tag på om jag kan anställa mig själv. Hushållsnära tjänster ni vet. Och det vore ju dessutom toppen om jag kunde göra avdrag för det:-)
Nä, det är klart vi får ihop det här.

Nu kanske nån tänker, men karln i huset då, vad gör han? Jo han gör allt annat. Ser till att vi har tak över huvudet, ved att värma oss med, servar bilar, jobbar heltid, jobbar extra, tar hand om barn, plus att han faktiskt gör en massa av det som jag oxå gör. Det enda han inte gör så mycket är nog matlagningsbiten, och det är helt okej att han inte gör det. För jag vill inte äta spaghetti och köttfärssås varenda dag. Eftersom det råkar vara hans paradrätt:-)

Imorgon, måndag. Då ska jag åka till jobbet, försöka sätta mig en stund och skriva ner vad jag gör på dagarna. Sen ska jag begära ett möte med chefen…

Efter arbetstiden är slut, runt 15-tiden, så ska jag ta mig ett välunnat träningspass. Jag har inte tränat på mer än 1 månad. Behöver känna lite endorfiner på språng i kroppen. Sen, ska jag åka hem till min familj. Det låter väl inte som att det är för mycket på en dag. Men det jag inte ska göra, det är att säga -Jag fixar det, det är lugnt!

För det är några ord jag är väldigt bra på att säga.

”Ett typiskt tecken på utmattningssyndrom är en kolossal trötthet – både psykisk och fysisk – som inte kan vilas bort. Det är också vanligt att patienterna rapporterar kognitiva (tankemässiga) besvär som koncentrations- och minnessvårigheter. Bland de fysiska symtomen finns, förutom trötthet, även muskelvärk, hjärtklappning, magproblem, yrsel, synrubbningar och överkänslighet för exempelvis ljud, ljus och lukter. På det känslomässiga planet förekommer ofta irritation, depressivitet och känslomässig instabilitet, det vill säga skarpa pendlingar mellan olika känslor. En viss typ av personer anses löpa en förhöjd risk att drabbas av utmattningssyndrom. Det handlar om kreativa, ambitiösa, perfektionistiska och emotionellt engagerade individer med stort behov av uppskattning, som har svårt för att delegera, svårt att säga nej till merarbete och som befinner sig i hierarkiska organisationer som till exempel vård, omsorg, skola. Kvinnor mellan 35 och 50 år är överrepresenterade i denna kategori.”
Texten i sin helhet kan läsas här
Allt som är markerat med fet stil, det kunde ha varit jag.

Till nåt mycket roligare. Idag har jag varit på loppis. En rätt stor sådan ute på Värmdö. Fyndade lite smågrejor. Söta assietter i pressglas ( pressglas är en favorit hos mig), uppläggninsfat i nysilver så att jag kan matcha besticken, en liten turkosa skål, perfekt till smågodis och en film till Loppan (snövit som är sönderspelad sen tidigare, så det var på plats med en ny). Allt det här fick jag för 80 kr.

Sen tog vi oss vidare till Gustavsberg där dom har fabriksförsäljning av bla röstrand, iittala, gustavsberg, orrefors mfl. Fyndade snygga iittala-ljustakar, en bricka, paraplyer till ungarna och lite annat smått och gott. Det hela blev inte så dyrt då min snälla Mamma sponsrade med ljusstakarna:-)

Se så fina, två mossgröna och en hallon, passar perfekt till mina gröna soffor och rosa ryamatta i tv-rummet.

16 Responses to Det kunde varit jag

  • Åsa! says:

    Förstår dig, och hur du känner! Som yrkesarbetande mor har man många roller och många som förväntar sig mycket utav en, inte minst har man sina egna förväntningar och krav man ställer upp!
    Jag hoppas du kan få hjälp utav din chef med din yrkesroll. Det är helt ohållbart om du har folk som rycker och drar i dig hela tiden!

    Och du, hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete!
    Det är ändå ingen som kommer att ge oss några guldstjärnor för att vi städade ihjäl oss;)
    Ta väl hand om dig nu, jag tänker på dig ska du veta!

  • Åsa says:

    Kan ju vara bra att prata med chefen men sånt är svårt..jag har försökt ett tag nu men jag vet själv inte vad jag ska säga..
    allt är alltid så stressigt..

    Jag känner igen det där, stämmer in en hel del på mig med sen kan man ju ALDRIG säga NEJ!!! Hoppas våra döttrar blir bättre på det el kan man gå någon kurs för det???

  • Frida says:

    Skulle kunna vara mig du skriver om, alla egenskaper stämmer på mig!
    Vad skönt att DU börjar att må bättre, livspusslet är jobbigt att lägga..
    Hoppas att du iaf kan lägga en bit i taget istället för alla på en gång.
    Ha en fin lugn kväll
    Kramar<3

  • Millahual says:

    Ibland måste kroppen skrika till och det är ju super att du tagit tag i det =)Söndagen verkade verkligen givande alltid kul att fynda på loppis.

    Ta hand om dig!
    Kram
    m

  • Louise says:

    Vilken underbart fin bild! Ursöt dotter & snygg kudde, den har jag också kollat på.
    Jag är också förtjust i pressglas, ärvde en ljusstake, en liten skål & asitetter av min mormor, dem älskar jag.
    Jag jobbar 82,5%, men som du säger, man jobbar ju nästan lika mycket som en 100 tjänst ändå liksom. Jobbar effektivt.
    Mycket bra att du nu har en plan iaf, då kommer det att bli bättre snart. Det är verkligen inte kul när man inte känner igen sig själv riktikgt :-(

    Kram

  • Katinka says:

    Jag vet verkligen vad du menar när du säger att du inte får göra klart en endaste sak utan att bli avbruten. Så har jag också det och det är så slitigt. Alla dessa roller man har i livet. Hoppas du kommer till rätta med dina så att du mår bra!

  • Marie says:

    Paus, att lyssna på kroppens signaler, att inse att säga NEJ inte är farligt, att släppa på alla krav på sig själv, det är viktigt! Och är man medveten om detta så kan det bara bli bättre.
    Ja det finns mycket att säga. Vi får ta en snackkväll helt enkelt, om du orkar och har lust!?

    Fina ljusstakar, MEN jag trodde ni hade vit soffa, är jag helt ute och cyklar *s*

    Hoppas det går bra på samtalet med chefen!
    Kramar i mängder

  • Speja says:

    Låter som du har en bra plan. Bäst att agera innan det går för långt…Lycka till och ha det bra.

  • Mz.olsson says:

    Det låter bra!! Lycka till nu!

  • segsliten says:

    Det är inte lätt när det blir för mycket, själv hade jag magkatarr i julas. Jag såg ut som ett spöke, rörde mig som en zoombie och minsta lilla syssla kändes som att bestiga K2. Och då var det saker som jag vanligtvis gjorde av bara farten.
    Jag hoppas verkligen du kommer ur det, att du hittar en bra lösning. För ofta känns det som om man sitter fast, att det bara fortsätter runt, runt i ett snabbt snurrande ekorrhjul. Men om man får lite hjälp av nära och kära, då kan man faktiskt komma på fötter igen, hitta tillbaka till sig själv.
    Kram ♥

  • Piluttan says:

    Bra skrivet om tröttheten…kunde vart jag och DU… lax och våfflor?! var för sig = gott. men tillsammans? blev ju nyfiken…måste testa…kram

  • nipe says:

    Skönt att höra att allt känns lite bättre. Låter som ett smart drag att prata med chefen!
    Sen det där ordet kvalitetstid med barnen. Tja, förr i tiden, hade man inte kvalitetstid som vi definierar det. För dom var det nog den tiden då vi ”fixar” hemma, lagar mat, äter, dukar av, städar etc. Man gjorde detta mer ihop med barnen.
    Jag tror inte på att köpa tjänster av andra, eftersom det skapar mer stress för pengarna, plus att man inte slipper plocket. Jag tror mer på att anta en mer slöare livstil, välja bort saker och aktiviteter, städa mindre och laga mat för två dagar på en gång.
    Ta det lugnt, sov mkt och krama barnen och gubben!

  • Ingela la la says:

    Men vännen.. skönt att det känns lite bättre men ta alla tecken på allvar. Bra idé att prata med chefen. Är han/hon bra så förstår dom och du får hjälp, oftast vet dom ju inget så det är bra att du säger till!
    Ja du, hur ska man få allt att gå ihop… Jag kan säga att innan den här helgen så var jag nog varken en bra mamma eller fru.. Så trött och irriterad. Nu har jag fått en välbehövlig paus.. fast det låter som du behöver mer än bara en helg paus..
    Lycka till imorgon. Jag tänker på dig!
    Skickar över en massa styrkekramar.

  • mialena says:

    Hoppas chefen förstår vad du vill säga när du kommer med din beskrivning av en typisk dag. Låter som om det är där du ska börja, helt klart. 100% jobb på 85% tid funkar ju inte i längden!
    Se träningen som medicin så att säga, att den är för att du ska må bra, inte nåt som ska hinnas med. Och om den sen innebär en lugn skogspromenad istället för svettigt gympass spelar ju ingen roll.
    Fast om samma mat varje dag en vecka gör att du får lite tid och ork över kanske det kan funka ändå? Man kan ju krydda den olika, göra chili con carne, gratinera den i paprikor, allt möjligt av samma stora gryta? Man får inte skörbjugg på en vecka vet du :)
    Pepp!!!

  • Popprinsessan says:

    It sounds like a plan!
    Håller tummarna att du lyckas hålla tungan rätt i munnen imorgon och inte säger de där orden… Hoppas att chefen har tid med dig imorgon och har förståelse för vilken resurs han/hon har!

    Btw, ännu en underbar bild! Härligt med alla starka färgerna! Du skulle kunna ha ett litet galleri där hemma :-)

  • skrivanne says:

    Ops! Det var ett inlägg och inga visor det! Hoppas att du finner råd! Hoppas att du har en chef som lyssnar på dig! Önskar dig en lugn och skön söndagkväll! kram Anna

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>