Bloglovin
Sov gott lilla mormor
En begravning är alltid känslotömmande.
Så även denna.
Min lilla mormor.
Allt var fint och kistan var så vit och fin med en enorm bukett av röda rosor ovanpå.
Lovisa hade ritat en teckning till gammelmormor med vår familj och gammelmormor på. Även en kista fanns med på bilden. Den hade vi med oss idag. Kyrkovaktmästaren fick ta hand om den. Sen ser vi att han lagt den ovanpå kistan tillsammans med den stora fina buketten. Lovisa blev stolt och jag oerhört rörd. Så fint. Den hörde liksom hemma där. En generation på väg till Nangijala och nästa är där för att vinka hej då.
Vår bukett som bestod av lila och vita tulpaner ihop med lite andra sorters kvistar var väldigt fin, och på kortet hade vi skrivit ”Sov Gott Mormor, vi ses i Nangijala”
Kändes bra att välja dom orden, vi pratar mycket om det hemma nu och det var ett sätt för Lovisa att förstå.
Men nu, hemma igen, är jag helt slut. Huvudvärk och tröttheten är överhängande.
Ska bli skönt att bara lägga sig i soffan och tomglo på lite tv.
Maken, den stackarn har varit tapper och hängt med hela dagen. Ont i hela kroppen, i huden som han själv säger, och huvudvärk och en riktigt jävlig hosta. Men med en härlig cocktail av olika preparat så klarade han dagen. Det var skönt att ha honom med.
Men det är märkligt med begravingar. Först en sorglig och vacker stund, och sedan ska man umgås och äta och dricka begravningskaffe. Och det är ju oftast trevligt. Prata minnen och träffa kusinerna som jag träffar väldigt sällan. Ja det är en märklig dag.
Ja det är inte lätt med blandningen av sorg och glada minnen. Låter ändå som en fin dag, trots allt. Kram på er alla!
Alla andra här har egentligen redan sagt det jag också tänkte skriva. Vad bra att det blev en fin begravning, även om det var jobbigt också. Jag hoppas att din huvudvärk försvinner efter lite sömn och att du vaknar upp med lite ny styrka och energi och med insikten att din mormor har det bra där hon är nu. I Nangijala.
Klump i halsen nu. Minns min egen mormors begravning. Hur ledsamt det var i kyrkan, hur uppsluppen stämingen sen var under middagen, för att sen bli både rolig och sorglig under talen. Att skratta med tårarna rinnande…
Jättekram!
Så fint du skriver om din mormor och hennes begravning.
Jag minns när min mormor gick bort, jag stode henne mycket nära. Hon hade varit sjuk en längre tid och uttryckte själv att hon var ”färdig” med livet. Så känslofyllt det blev på hennes begravning. Så blandade känslor, saknad, tacksamhet, sorg och glädje över det fina som varit.
Det är något fint över begravningar ändå…
STOR varm kram till dej!
Håller med om att det otroligt sorgliga stunden övergår till något glatt och trevligt. Men det är nog det som tröttar ut en mentalt och som ett brev på posten kommer huvudvärken! Ta det lugnt nu vännen! Kram Anna
Vår gammelfarfar var så gammal att honom eldade vi upp. Men hur fick dom ner benen i krukan? Frågade vår då 5-åriga son.
Tänker på er,
Kram Ann-Charlotte
Min pappa dog för två år sedan och när vi besökte graven en tid efteråt ropade 5-åringen med blicken mot himlen:
-Älskar dig morfar!
Barn är härliga och sköna att ha med sig i sorgen.
Kram på dig!
Ja visst är man tudelad på begravningar. Skönt ändå att hon fick leva ett sånt långt liv, säkert mycket innehållsrikt.
Kram
Och kramar i massor naturligtvis…
Javisst är begravningar märkliga sammankomsterna då det nästan förväntas att man efteråt är lite munter på begravningskaffet?
Fint att det gick bra! Låter som en fin begravning…
Nu sitter jag här och gråter, jättefint skrivet ”vi ses i Nangiala”. Jättegulligt att han lade teckningen på kistan. Men barn blir det lite lättare och lite mindre konstlat i sorgen på någevis. Ta hand om dig! Kram
När jag var sex år förlorade jag min gammelfarmor. Det var första gången jag miste någon närstående, och jag minns det som om det var igår. Min gammelfarmor hade en så sund syn på döden och ansåg att hennes tid var kommen. Detta har satt sina spår, och även om jag tycker att det är smärtsamt att mista nära och kära, så tänker jag alltid på henne och alla hennes visdomsord.
kram ☺