Bloglovin
Bara borta
En relativt ny bloggvän har bara försvunnit.
Det känns väldigt tråkigt.
Vad har hänt?
Bloggen är helt borta.
Usch, jag mår riktigt dåligt av det.
Jag mår dåligt för jag undrar hur hon mår.
Jag hoppas att allt ordnar sig för dig.
Charmigt…
…så det förslår, tar jag världen med storm
Jag skulle svara just efter N lagt in ett inlägg, och så var bloggen bara raderad. Blev både orolig och förvånad, jag gillade verkligen henne.
Kramar
Nu upptäckte jag också att den är borta… usch. Nu blir jag också orolig.
Ja du, jag undrar också vad som har hänt. Illa till mods blev jag, har också läst de senaste inläggen. Att den bara är borta är väl det som känns värst, kan inte kontakta, inte fråga, inte skicka kramar. För det vill man ju – skicka styrkekramar och massvis med själsliga plåster.
Kram till dig CharmKatti och till dig N.
Tråkigt när folk bara går upp i rök! Om du gör en efterlysning på din blogg, med bloggnamn,så kanske hon hör av sig.
Kram ☺
Ja, vad trist det är när det händer. Tycker också man kan lämna en lite förklaring eller liknande för självklart blir man orolig. Inte tu tal om saken.
Jag tror att jag förstår vilken blogg som försvunnit. Och då kan det vara allvarligt. Usch. Vi får hoppas på det bästa.
Skönt att du är på bättringsvägen Katti. Det blir en annan ton i inläggen då.
Snart helg hörni!!! Yabbis!
Det är så trist när någon försvinner. Och orolig blir man.
Oj, ja jag förstår att du undrar, är det någon som jag också brukar besöka tro…
Nog vore det bra (om man har möjlighet) att vinka lite hej då innan man lämnar bloggvärlden…
Trist! Jag noterade det igår…undrar varför :-(
Men vad tråkigt. Klart att man undrar vad som har hänt. Jag var med om liknande i nnan jul Puts väck bara.:(
Kram Lallis
Hej, vad kul att du hittade till min lilla blogg!
Nog är det oroligt när en röst bara tystnar? Och samtidigt fascinerande att vi kan känna så för någon som vi kanske aldrig träffat – kanske aldrig kommer att träffa. Internet är fantastiskt.
Sånt där tycker jag är skitjobbigt. Tankarna far och man undrar ju såklart…
Skönt att du är kvar Anna, och skönt att du orkar blogga!
jag kan ju bara spekulera i vad som har hänt. Dom senare inläggen har varit ganska deppiga har det känts som( mellan raderna). jag önskar att hon mår bra och att hon mår bättre av att sluta blogga. Att det är anledningen.
Det är trist när någon man funnit försvunnit från bloggvärlden…alla frågor man får…alla vad? man skapar i huvudet…
Hoppas din nyfunne vän fortfarande läser din blogg och kan svara…för jag är då kvar. jag lever om än med värk i huvudet, snor i näsan och feber i kroppen… ;) kram Anna