Ego

Jag, för den här bloggen handlar mest om Jag. Ibland om mina barn, ibland om min make. Men mest om Jag. Det Jag upplever, det Jag tänker, det Jag vill skriva. Jag är Katarina. Född -72 mitt i november. Rätt så mycket Skorpion. Enligt astrologin - Beslutsam, Flitig, Charmig, Elegans... "Skorpionens energi brukas till förändring, en intensiv kraft, som bryter ner för att ge möjlighet till att bygga upp något helt nytt. Skorpionens tecken associeras i hög grad till starka, intensiva känslor. Känslor som ofta är irrationella och komplexa, så att de är svåra att förklara med ord för andra."

Bloglovin

bloglovin

Senaste

  • Frida-FantastiskaMamman: Det låter som livet för en småbarnsmamma ;) Kramar<3
  • Popprinsessan: Din stackare! Hoppas att du piggnar till så att du kan göra bra affärer...
  • Fröken Isakson: Oj, vad mycket du fått gjort. Känner ångest krypa på. Borde nog slita...
  • Anna: Roligt med en massa olika dekorationer till naglarna! Ska iväg och få mina fixade...
  • Åsa: Inte är det kul inte. Tilde likadan. Blir hemma imorgon med sen hoppas jag det är...

Bloglista

Arkiv

Besök

är online

har tittat in idag

har tittat in i veckan

har varit här sen start

Dans på Valhall

Skrev en kommentar tidigare hos Anna.
Jag skrev så här:
”Utan att ha någon konstaterad sjukdom så är jag konstant klumpig. Eller klumpig, jag vet inte nåt bättre ord. Jag genar i dörröppningar, med påföljden blåmärken på armar och höfter. Går alltid in i bordshörnor, det gör så ont! Jag välter glas på bordet när jag ska ta nåt annat, jag ramlar i trappor, jag snubblar, osv…Man undrar ju varför ibland…”
Och precis, varför gör jag så här?
Har alltid gjort det, så länge jag kan komma ihåg i alla fall.
Kommer ihåg en gång när jag fortfarande bodde hemma, hade bråttom för att svara i telefon. Springer igenom en dörröppning, fastnar med handleden mellan handtaget och dörren!
Gissa om jag drogs baklänges och blev hängande i dörren!
En annan gång så gick jag genom en annan dörröppning och hade nog lite för bråttom den här gången också, men hur som så kör jag in handen i dörrposten, eller inte hela handen utan kör lillfingret rakt in i karmen så att jag stukar det lilla fingret.
Riktigt smart!

Det här är bara några av dom händelser som hänt mig.
Har ramlat i så många trappor och tappat andan så ni anar inte.
Jag tror och misstänker starkt att jag har för bråttom, men jag är inte någon stressig person.
Så varför har jag bråttom egentligen, jag är nog bara sån av naturen.
Jag har ständigt blåmärken på kroppen och speciellt på höfterna, dom verkar alltid vara i vägen och söker sig till hörn.

Dagen idag har förflutit väl.
Kom upp alldeles för sent, frukosten blev av vid lunchtid.
Så plötsligt var det eftermiddag.
Har sorterat barnkläder och lagt i kartonger och märkt. Tog även en städsession i gäststugan när jag ändå var i farten. Maken har eldat skräp och julpapper hela dagen. Äldsta dottern har varit med kompisar och lekt ända tills en dinosaurie hoppade på henne och gjorde att hon fick fläskläpp. Då ville hon komma hem.
Den andra lilla rackarn är snorig igen. Hon har haft feber i ett par dar och när det släppte kom snoret. Men det känns som det redan är bättre, för hon stojjar runt och vill inte sova.

Tränade idag,
har inte tränat på mer än 1 vecka. Har varit alldeles för risig för det. Skulle tagit en tur in till gymet, men jag missade färjan och orkade inte vänta på nästa (hela 20 min senare…) så jag for hem, bytte om och tog en liten springtur. Sprang 10 min, gick 5, sprang 10 osv. Vill inte slita på knät förrän jag känner att det är helt bra. Sen hem och försöka göra lite övningar, men det är inte lätt att göra situps och annat när Fanny envisas med att sitta på magen och hoppa!

Upp o hoppa Tor, slå på trumman bror
Det är dans här på Valhall i natt…

Vet inte var det kom ifrån, men det är en käck låt vi sjöng i skolan nån gång på åttiotalet…

6 Responses to Dans på Valhall

  • Malena says:

    Jag är PRECIS likadan! Går in i dörrkarmar och har konstant blåmärken på benen efter sängaveln (har bråttom tillbaka från toaletten på natten och försöker förstås gena…) och borden. Man blir lika arg och andlös varje gång och svär som bara den…

    För att inte tala om ärmar på tröjor som fastnat på handtag man genat förbi, och så har det blivit hål…

    Ja jösses, vad är det med oss???

    Ha en fortsatt skön kväll UTAN blåmärken förhoppningsvis…

    Kram kram
    från en förkyld en…

  • Åsa! says:

    Att variera löpning med gång är klokt när du varit skadad! Ha en bra vecka med nyår och allt!

  • Popprinsessan says:

    Fniss, fniss, sitter här i soffan med en sovande dotter, en sovande make och en sovande hund bredvid mig. Skrattade högt när jag läste om din klumpighet! Inte för att du är klumpig, men för att du beskrev det så roligt! Stackare!

    Vad duktig du är som tränat! Själv har jag gett mig fram till nyår att vara en soffpotatis, sedan finns inga ursäkter längre. Får se om jag lyckas övertala mig själv att träna något innan nyårsafton…

  • CharmKatti says:

    Skrattar rätt gott åt det själv. Och din syn stämmer säkert helt med verkligheten. Jag blev verkligen hängandes i en arm!

  • skrivanne says:

    Oj jag fick visst fnatt för jag har ju sån härlig fantasi…såg dig framför mig hängandes i dörren… Men det gjorde säkert jätte ont… Förlåt att jag skrattar… Men tack för att du fick mig att skratta! Har varit ute och gått med mina stavar… Urk måste gå och ta mig en dusch! Ha en underbar kväll! Kram Anna

  • Jeanette says:

    Vad bra att du lyckades komma iväg ändå och träna – jag har heller inte tränat på ett tag. Men hunnit med några power walk turer i alla fall… provade stavarna på juldagen. Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>