Charmigt…

Eller bara jag som äntligen börjat förverkliga mig själv?

Jag tror på det senare.

1. Utmattningssyndrom – check

2. Rannsaka sig själv – check

3. Utbildat mig – check

4. Älskar mitt nya arbete – check

5. Bestämt mig – check

Japp, idag bestämde jag mig. Äntligen. Har i cirka 8 år pratat om att tatuera mig. Ja, mamma, du läste rätt. Även jag, inte bara syrran :-)

Nu då, efter en massa funderande, för det mesta i tysthet, ibland ihop med maken, så har jag bestämt mig. Motivet var jag rätt säker på redan från början, det gällde bara att hitta DET.

DET hittade jag idag när jag tog mig i kragen och åkte till tatueringsstudion. Hade med mig massa bilder på olika motiv, men med samma grundidé. Med hjälp av killarna på studion så har vi hittat rätt. Lite taget här och där från olika idéer så kommer det bli kanon.

Jag kommer att tatuera mig på vaden. En drake. Som ska gå från fotknölen och upp på vaden. Så det blir inte någon liten sak, men inte heller jättestor. Men, vad tusan, nån gång ska jag bli stor och våga göra det som JAG vill.

Och, när jag ändå var på studion idag och i väntan där medans vi skissade och klippte och limmade så bestämde jag mig för ytterligare en sak.

En piercing i näsvingen. Och det är inte heller nåt som bara kom så där. Jag har önskat mig presentkort i flera år av min man, men han kommer ju aldrig iväg och fixar sånt. Och ska man få nåt gjort, så gör man det själv.

Nä, jag gjorde inte piercingen själv, det gjorde han som är utbildad på sånt. Men fint blev det. Tycker i alla fall jag ;-)

En liten en, i titan med en “diamant” i.